Ni har hört den förut
Minne:
Några veckor innan skolavslutningen i nian så ville lärarna att vi ungdomar skulle ha en aktivitetshalvdag.
Lärarna fick idén att sätta ihop en grupp med åtta personer, två representanter från varje klass.
Jag var en av de frivilliga i min klass att gå med i gruppen.
Det hade varit en enkel match att hitta på vad alla klasser skulle göra om inte lärarna hade satt upp några få krav.
Aktiviteten fick inte vara en sport.
Aktiviteten fick inte vara en tävling.
Aktiviteten fick inte vara ledighet.
Förutom dem här alternativen så hade vi fria händer.
Vi kom fram till att antingen gå en långpromenad eller åka upp till pankasjön o bada.
Alternativen vi la fram blev genast nedröstade av våran lärare Monica Söderhielm.
Visst, det var inte världens bästa idéer vi kom med så det var ganska lugnt att bli nerröstad, om inte det vore för hennes alternativ. Förresten så var det inte ens ett alternativ, det var lag.
Brännboll.
Va faen, sa jag. Det är ju en sport! Om inget annat så är det en tävling.
Nu är det så att jag la ner hela min gårdagskväll på att fixa inför den här matchen, gnäller Monica med sin vanliga jag-vill-skjuta-av-mig-huvudet-och-se-hjärnsubstansen-flyta-ner-från-väggen-röst.
Ja, det är klart, det tar ju ett jävla tag att slänga fram ett brännbollsträ och fyra koner.
Jag frågade varför lärarna satte ihop en grupp när det från början var klart med valet av aktivitet.
Då föll bomben.
Hon var atombomben och klass 9A på Fredriksbergskolan var Hiroshima.
Hon skällde ut oss efter noter. Hon skrek på oss att hon känt sig mobbad i alla år hon hade haft våran klass.
Droppen som fick bägaren att rinna över var att hon inte fick följa med på våran klassresa.
Jag och Marie Jacobsson satt i "resekomittégruppen" och hade personligen frågat henne, med hela 9A som vittnen, om hon ville följa med på klassresan.
Hon snäste åt mig: "Det har inte jag fått någon information om" och gick sedan sin väg.
Kärring.
Hon fortsatte stå o skälla på oss att vi (särskilt killarna) att vi var mobbare och hejfadderullan.
När jag berättade för henne att jag hade faktiskt frågat henne om klassresan nekade hon att så inte var fallet.
När stämmningen är som sämst och mulen så hör jag en röst brevid mig:
"Men du har ju flexat en hel del."
Fredrik Isacsson, mannen som föddes med tajming.
Detta fick Monica att balla ur, springa ut från klassrummet samtidigt som hon skriker "nu tar jag ledigt resten av terminen!"
När dörren stängs hörs några snyftningar, dock inte från Monica utan från några tjejer i klassen.
Mannen med tajmingen, Isac, började asgarva. Jag bad Isac hålla käften innan jag, och alla andra killar, också börja skratta så vi nästan kissade på oss.
Tjejerna kontrade med att kalla oss för omogna.
Ni som läser detta och inte vet vem Monica är tycker säkert att vi killar i klassen var/är riktiga svin.
Saken är den att hon var så skadat jävla elak. Det är hon och Pomperipossa, hand i hand.
Det var mer eller mindre en fröjd att se henne mänsklig.
Roland Breding, vår riktiga mentor, (som förövrigt var världens snällaste person) började:
"Eh, öhm, jag har varit lärare i 35 år och aldrig varit med om detta."
Våran rektor, Pelle, var inte sen med att komma till klassrummet.
Han tyckte vi skulle genomföra brännbollsmatchen för Monicas skull.
Det kunde vi motvilligt gå med på.
Vi var inte ledsna för fem öre att vi gjort Monica ledsen, vi var livrädda att Monicas man, Ulf, som vi hade i idrott skulle komma in och kräva hundra armhävningar av oss.
Två veckor senare slutade vi nian.
Alla lärare var uppställda för att krama varje elev hejdå.
Jag fick kramar av alla lärare utom en, gissa vem.
yää
MontiPyton
Kenny Carlsson. Den mannen har jag inte pratat med på mycket länge.
När han igår läste mitt inlägg lämnade han då en kommentar om montisori.
För er som inte vet vad montisori är, ta reda på det! (hör av er sen, för i ärlighetens namn vet jag fortfarande inte vad det betyder eller innebär.)
Vindänsskolan i Falköping.
På denna skola fanns det två olika klasser i varje årskurs. A- som var som en helt vanlig klass och sen fanns M.
I en vanlig skola skulle M-klassen heta B, men inte då.
M som i montisori.
Dessa montisoriklasser hade sitt tillhåll på övervåningen på Vindängen.
Där kunde dom gott hålla sig gömnda. Samhällets skam.
Vi visste inte vad som gjorde M-klassen så speciell, men ryktet gick att dom räknade med klossar.
Efterosm vi inte visste vad montisori var, och att vi gick i en vanlig A-klass så blev montisorisarna utstötta.
På vintrarna när vi skulle ha snöbollskrig kom skriken "montisori mot dom normala!"
Kort och gott, vi var normala och montisori var hjärnskadade barn med religiösa/hippie-föräldrar.
Som barn hade jag ett väldigt hetsigt humör.
Jag var verkligen ond. På riktigt.
Inte ond som barn brukar vara, utan verkligen genomond. Arg på alla som inte gjorde som jag vill eller kände. Hade jag bott i England hade jag varit en evil bastard eller en nasty cunt.
Jag fick Tommy Hatcher, i filmen Hooligans, framstå som en sympatisk man.
Eller ja, barn, det slutade väl någonstans mellan femman och sexan.
Denna incident har Jesper Peterson alias JudN berättat för mig, många år efter händelsen:
En gång när vi hade snöbollskrig på fotbollsplanen (montisori vs. normala) så fick jag en snöboll rätt i ansiktet. Jag såg rött. Eller svart.
En snöboll i fejjan vill ingen ha och att det kom från nått jävla missfoster i montisori gjorde inte saken bättre.
Jag rusar fram mot min antagonist, eftersom han stog en bit i från så fick jag god fart.
När jag är närma nog hoppar jag upp och knäar pojkfan i ansiktet.
Då tyckte jag väl säkert att det kunde gott den jäveln ha.
Idag så är jag lite delad i frågan.
Men montisoripersonerna klarade sig fint ändå.
Oscar Nyström och Marcus Flaaten är två vänner till mig som båda fick smaka verbal våldtäkt på lågstadiet, men blev fina i mina ögon när dessa två började i B-klassen på Fredriksberg.
Tänk på det barn, montisoribarn kan klara sig fint, men det finns inga garantier!
great!
tjyvröka
I mitten av femman på Vindängsskolan började rykten om högstadiet gå.
Om man har hjälm på sig får man stryk.
Om du är kaxig mot niorna så dränker dom dig i toaletten.
Spelar du bandy på Fredriksbrrg kommer du vara barn för resten av livet.
Jag vägrade att bli mobbad och vara barnslig, så under sommaren mellan femman och sexan funderade jag ut vad jag skulle göra för att framstå som cool.
Nånting som verkade häftigt var att snusa.
Jag bad min bror köpa snus åt mig och min vän Fredrik Isacsson.
Han kommer tillbaka med en dosa catch mini. Lakrits.
Jag la in prillan och i början kände jag mig vuxen och häftig
Efter några minuter kände jag mig mer snurrig och illamående.
Där la jag ner min högstadiesnuskarriär.
När jojjon kom så hörde jag fler personer som hade snattat jojjos från myspys, stadens leksaksaffär.
Jag förstod inte hur dom lyckades med det eftersom jojjosarna var precis vid kassan.
Kort och gott- jag skulle börja snatta lite. Inte mycket, men jag skulle snatta så folk visste att jag också var med i gamet.
Jag gick in på myspys, insåg att det inte fanns en chans i världen att jag skulle kunna sno en jojjo.
Jag gick runt i affären o kollade på afficher och skenkollade lego.
Tillslut såg jag mitt perfekta snattobjekt.
Ett Pettson och Findus- suddigummi.
Till slut ballade jag ur på det också och la min rånarkarriär på hyllan.
Till slut kom jag och Fredrik Isacsson på det ultimata som skulle höja oss till skyarna.
Vi skulle röka!
Isac- som han kallas, hade fått tag på ett ciggarettpaket och på lunchrasten skulle det ske.
Vi ställer oss i vid ishallen, på det ökända springspåret slingan, några hundra meter från våran högstadieskola.
Vi fjuttade på en ciggarett och ställde oss i en häftig pose och rökte munbloss som det inte fanns en morgondag, lyckligt ovetande om att Monica Söderhielm, vår mentor och gympalärare på skolan, iaktog oss.
Mamma fick ju självklart reda på detta och berättade att rökning är farligt.
Där gick min sista plan på att vara cool upp i rök.
Men jag överlevde ändå som stolt fjortis med buffaloskor och hiphopbyxor i fyra år på Fredriksbergsskolan.
Skulle jag träffat mig själv idag under den tiden hade jag nog slagit ihjäl fanskapet.
Men jag lever gott nu, trots att Monica Söderhielm förstörde mitt liv den soliga septemberdagen någonstans i början av 2000-talet.
Jag kommer för all framtid att hata dig Monica.
Puss
livet på en pinne
just det..
Borde förstått att den inte var så bra.
Eller klingar "Norges svar på motorsågsmassakern" bra i era öron?
brumbrumbrum
StorErik
Jag har börjat med ett väldigt dumt beteende.
Jag vaknar på natten, känner ett enormt sockersug, går upp, dricker cola eller äter godis.
Det skumma med detta är att jag bara vaknar när jag vet att det finns dricka eller godis i lägenheten.
Finns inget, blir jag inte sugen ens, men när jag vet att det finns, går jag upp runt två tiden på natten och smäller i mig godis och dricka för kung och fosterland.
Erik Tapper- världens smalaste tjockis- än så länge.
It´s a beautiful day!
Har varit i Frognerparken idag med Dennis, Robin och Agnes.
Som ni ser på bilderna så köpte vi en fotboll.
Dennis skämmdes inte för att skjuta bollen på snoken på mig och resultatet blev en blodig näsa.
Dennis fick dåligt samvete och jag sa att jag förlåter honom om han tog disken denna gång.
Ikväll blir det förmodligen lite fest, fint.
WHOPPA!
Ingen vanlig fredag..
Det är mustaschfredag!
Nu ska jag gå o raka bort min moppemusch.
Hihihi
Som ni vet gillar jag verkligen att dra alla över en kam, oavsett om det är tjejer eller killar.
Daniel skickade den här länken till mig.
Har ni lite tid över och vill ha lite roligt, här har ni det lilla tidsfödrivet.
Enjoy
Avkomma
"Ah, barn. En kvinna vet allt om sina barn. Hon vet allt om tandläkartider och
fotbollsmatcher och romanser och bästa vänner och favoritmat och hopp och drömmar.
En man är vagt medveten om att några korta människor bor i samma hus."
Förlåt Oscar Nyströms syster
Alla tycker det är roligt att vara full. Man blir lite gladare, lite mer öppna och mycket mer dumma.
Man får en idé som låter kanonbra, man känner sig som en riktigt kärnfysiker.
När man tänker på samma idé dagen efter inser man att idéen var ganska kass ändå.
Detta är väl ingen idé jag fick, snarare ett infall som visar vilken ynklig mansgris jag är.
Juldagen 2005:
Alla vet hur juldagar är. Kort och gott. Man blir pruttfull.
Jag och ett ganska stort gäng var på väg från Joakim Quick från berget mot terassen.
Vi skulle göra en kort mellanlandning vid bankomaten mittemot RIMI. Vad jag inte anade då var att denna händelse skulle senare sakna motstycke i falköpings historia.
När vi står i bankomat kön så ser jag att jag har min kompis storasyster framför mig.
Oscars syster Anna. Denna familj bor även i kvarteret brevid oss. Eller ja, vi flyttade. Kanske just pga. av detta.
Anna märker inte att jag står bakom henne förräns hon vänder sig om för att sätta stegen mot Terassen.
Hon säger:
Hej! Oh, dett är lite creepy, men min pojkvän heter också Erik och han har en likadan jacka och likadan tröja som dig.
Det är då det kommer. Jag hör mig själv säga: (och när man hör sig själv säga någonting, då är det sent att ändra sig.)
Va faan är det med dig, vill du ligga med mig elle?
dumt.
Hon svarade med att går därifrån. Hade jag nog med gjort.
Jag gick runt med svansen mellan benen ett bra tag och var orolig för att träffa henne.
När jag sen, cirkus en månad, skulle hem till Oscar så möttes jag av hans föräldrar i köket.
"Hej Erik, är du nykter idag?"
Jag svarade dem med att flytta till Oslo. Jag kommer aldrig hem igen!
Det blev inte så bra ändå..
Minne:
Fredrik Isacsson var bonde förr. Eller ja, han bodde på landet. Nedanför Ålleberg som är ett av två berg som gör Falköping till en stor skateboardramp.
Jag och Fredrik lekte flitigt. Hans favoritleksak var hans lilla cross.
När han tog upp förslaget att vi skulle åka på den blev jag överlycklig.
Jag vill inte beskriva mig som klantig, för vidare klantig är jag inte. Klantig personer ramlar omkull sittandes, häller ut kaffe i knät och säger fel namn vid samlag. Däremot kan jag ha otur ibland.
Jag vet inte vad man ska kalla denna incident. Klantig eller oflyt. En blanding kanske.
Fredrik drog med sig crossen ut till baksidan av den stora ladan. Där fanns det en väldigt stor gräsplätt som vi skulle tämja vidundret.
Fredrik började åka. Eftersom han var en van åkare så skämdes han inte för att gasa på lite.
Sen var det min tur, hoppade på och kände mig genast som en Hells's Angelsmedlem.
Jag tuffade iväg i säkra 15 kilometer i timmen. Man kan ju ta det lite lugnt i början tänkte jag.
Efter ha utövat crossövning hela eftermiddagen så kände jag mig tämligen säker på min sak och var övertygad om att cross var mitt kall här i livet.
Eftersom Fredrik bodde på landet så fick mamma komma o hämta mig. Det gjorde hon också.
När hon kom, tillsamans med min lillebror Martin, så skulle jag visa mina färdigheter för henne.
Jag började säkert och gasade sen på.
Jävlar va jag kände mig häftig. När jag vänt i slutet av gräsmattan för att återvända till mor, lillebror och fredrik så ville jag imponera lite på mamma.
Min plan var att köra kanonfort fram och sladda på gruset där bilen stog parkerad.
Min plan gick inte riktigt i lås.
jag körde kanonfort i alla fall, det var väl det enda som stämde. När jag kom tillräckligt nära för att sladda så insåg jag att jag hade alldeles för hög hastighet.
För att undvika att ramma bilen så svänger jag, hoppar av i farten och bränner crossen rätt in i ladan.
Det blir en jävla smäll, det kändes så då i alla fall.
Jag skrapade min rumpa mot gruset och det sved något oerhört.
Innan jag hunnit reflektera över smärtan kommer jag bara på en sak:
Jag flyger upp mot morsan och skriker: Säg ingenting till pappa, han kommer slå mig!
Min far har aldrig slagit mig så jag vet idag inte varför jag sa det.
Min lillebror tycker fortfarande att det här är hysteriskt roligt och påminner mig om händelsen titt som tätt.
Denna händelse lmåste legat någonstans i mitt undermedvetna när jag valde bort moped när jag blev 15.
Och för er som undrar:
Det var första o sista gången jag åkte cross.
En slagen hjälte
Han ligger i min soffa och är full fortfarande.
Men han är trevligt full.
Anledningen till varför han är här och inte i sin lägenhet är för att han har tappat bort sina nycklar. Igen.
Han berättade att han handlade igår.
Han köpte tvättmedel, toapapper, två grandiosa pizzor, två liter mjölk och ett paket corn flakes.
Till skillnad från normalt folk så handlade Johan detta halv fyra inatt när han var shitfaced.
HAHA
vatos locos forever
Jag och min storebror Pär befinner oss på lekplatsen.
Lekplatsen som vi kallade/kallar Björn o Martins lekplats, just för detta radarpar bor precis där.
Lekplatsen var fylld till bredden och var där för samma ändamål allihop. Spela kula.
Jag har kunnat vara i 7-8 års åldern och min bror runt 10-11.
Jag går fram till en killes bana. Vi kan kalla honom Erik Bigsten. Just för han heter så.
Jag frågar Erik hur många kulor i hans pyramid som ska ner i gropen för att kulorna ska bli mina.
Tre, säger han.
Och detta var en fin pyramid. Tror det var blandat med glas- och porslinskulor.
Jag ställer mig till rätta vid stenstrecket, det strecket som var längst bak.
Slänger iväg en kula och missar.
Jag pressar lyckan en gång till.
Ställer mig till rätta och slänger iväg stenkulan.
Jag träffade och fick ner tre kulor i gropen bakom pyramiden.
Vid det ögonblicket hade jag vunnit VM-guld. Jag hoppade fram till Erik och böjde mig ner och tog kulorna.
Det är mina kulor, väser han.
Nej, det är mina, jag vann dom, kontrar jag.
Vi kan även säga att Erik är tre år äldre än mig och ganska stor, om inte mer ful.
Nej, du fuskade , säger han.
Nej, det gjorde jag inte alls, säger jag, o tar mina kulor och går därifrån.
Jag ska ta alla dina hockeybilder, skriker Erik, samtidigt som han börjar springa mot mig
Jag blev livrädd. Tänk dig att Godzilla kommer mot dig i full karriär med mål att skada och lägga beslag på din käraste ägodel.
Jag fick panik och började storgråta av rädlsa och som en reflex började jag springa.
Erik springer efter.
Jag tänkte att om han nu får tag i mig så kommer han mörda mig.
Vad jag inte visste då var att min storebror Pär hade uppmärksammat hela händelseförloppet och lagt benen på ryggen efter Erik.
När jag bakom mig hör ett stort stön och ett skrik så vänder jag mig om.
Pär hade hunnit ifatt Erik och fällt honom bakifrån så han ramlade omkull.
Jag går sakta men säkert mot Pär som hade överhanden om Erik och nu satt sig med sina knän på hans armar så Erik inte kunde slå Pär.
Pär säger till Erik att ta av sig glasögonen. Pär lättar på ena knät så Erik tar av sig sina brillor.
PANG!
En högerkrok rätt i ögonpartiet på min antagonist.
Efter det ställer sig Pär upp medans Erik ligger kvar och säger till mig:
"Kom nu Erik, nu går vi hem" med den lugnaste röst jag någonsin hört.
När vi kommer hem står mamma i telefon och pratar med Eriks mamma.
Eriks mamma berättar att han har en stor blåtira runt vänstra ögat.
Pär förklarade vad som hände och mamma förklarade för oss att man inte ska slåss.
Jag har fortfarande inte förlåtit Erik för vad som hänt. Pär bad heller inte om ursäkt. Inte vad jag vet i alla fall.
Pär visade där ett bra exempel på att man ska ställa upp för varandra. Det gjorde han verkligen.
Brothers for brothers!
Vatos Locos Forever Carnal!
Vi ska till Em och stå på pallen, men hur?
Eftersom jag, Dennis, Karl och Mårten har fått biljetter till Sverige-Spanien så ska vi självklart ner och titta på spektaklet.
Men hur vi kommer ner är fortfarande oklart.
Vi har hela tiden varit inne på husbil eftersom detta visar sig vara det smidigaste alternativet.
Att hyra husbil i en vecka kostar runt 7000 boyarder så mårten gav sig ut på blocket.se för att kika.
Efter en stunds letande hittade han en husbil för 8500.
Våran konversation såg ut så här:
(Mårten är ju som han är så läs och njut)
Saint Erock säger:
vi köper den
Mårten säger:
LÄTT! =)
Mårten säger:
ska jag ringa och fråga om den går framåt? =)
Saint Erock säger:
allvarligt, vi tar den
Saint Erock säger:
2100 per gubbe
Saint Erock säger:
biljetterna är ju dyrare
Mårten säger:
haha ja och fatta hur mkt vi kan pissa i den utan att nån bryr sig? =)
klarrrrt
POOOKAAA
Erik rekommenderar:
* P3:s dokumentärer som finns här. Tanka ner på din iPod eller mp3. Tiden går så fort så.
* Tomat och rödlök i en liten skål. Släng på vinäger, olivolja salt och svartpeppar. Mumma.
* Slash's snakepit - Back and forth again. Rockballad (?) när dem är som bäst.
* David Anderssons blogg. Får dig att må så bra att du nästan frivilligt går till jobbet.
* Oslo Tattooconvenion den 2-4 maj. Kom upp och gör mig sällskap.
* Lipton Earl Grey med en klick honung.
Veckans svek och skitkastning på:
* Kim Malmgren, som är stark nog att sluta snusa trots att han vill fortsätta.
Om du nu ska kasta skit på honom, läs samtidigt denna mans blogg.
Ett geni i min umgängeskrets. Han skäms heller inte för att kalla mig för "snål jävel"
Arrrriba
Rehabilitering
Jag har äntligen förstått hur min iPod tänker.
I söndags satt jag o fixade nästan hela dan. Men eftersom söndagen tog slut och jag hade minimalt arbete kvar för att känna mig nöjd så tog jag upp arbetet igen på måndagmorgon.
Min t-bana går 06.38.
Vid 06.35 insåg jag att det var dags att lägga benen på ryggen.
Jag sprang som aldrig förr och kom i god tid till tuben.
När jag väl sitter på tåget så känner jag en smärta som smyger sig upp i mitten av låret, gör ett kraftigt avtryck i rumppartiet och fortsätter upp mot ryggen.
Jag hade ju självklart sträckt mig på mitt första träningspass på 18 månader.
Hela dagen kände jag en smärta så jag försökte stretcha. Folk på jobbet undrade vad jag sysslade med så jag förklarade att jag sträckt sätesmuskeln.
När jag sen kommer hem blir konversationen såhär:
Dennis: Hann du till tuben imorses?
Jag: Ja, men jag sträckte mig jävel i sätesmuskeln när jag sprang.
Dennis: Hej, jag är från Stockholm!
Jag: Va?
Dennis: "jag sträckte röven" heter det.
Så nu är jag en stockholmare med rumpsmärtor. Lite som Richard Wolff.
Jo..
Jag tycker om Julia.
Vad skulle ni välja?
Kyss vs. Panteras låt "Walk"?
funkar
Köpte nytt toapapper igår. Märkte nu att det var dekorerat.
Känns en aning bögigt att ha rosa hjärtan på pappret.
Men det är mjukt. Känns nästan som att ha ett får i rumpan.
Lägg dig, blunda, njut
Eddie Vedder - Society
Lars Winnerbäck m. Miss Li - Om du lämnade mig nu
Jeff Buckley - Hallelujah
Brad Paisley - Whiskey lullabies
Simon and Garfunkel - bridge over troubled water
Simon and Garfunkel - Sound of silence
Eva Cassidy - Fields of gold
U2 - With or without you
Simon and Garfunkel - The Boxer
R Kelly - The world's greatest
Elton John - Candle in the wind
Ben Harper - Burn one down
Dessa låtar är med i min "lugnmapp" på mp3n.
Dessa låtar hjälper mig att slappna av och somna.
Förvisso behöver jag inte hjälp med att somna.
Brukar vanligtvis somna i mitten av Hallelujah.
Mitt rekord slog jag i förrgår.
Då somnade jag någonstans mellan whiskey lullabies och bridge over troubled water.
Leif
Tänk dig en norrlänning. Inte på skoter utan en som står på ett lager. En norrlänning är alltid lugn. Lugn som en filbunke. Han är bitter på sitt jobb, som alla andra lagerarbetare. Leif är 62 år men ser ut att vara runt 50 strecket. Jämtför man med andra lagerarbetare (som davids jobbarkompis Flemming så ser han ut att vara 50 när han i själva verket är 35.)
Denna Leif är en sådan underbar människa. Han säger inte mycket, men när han säger något då går mina smilband upp så mina öron är som rosetter i mungiporna. Lugn och norrlännning. Han är runt 175 lång. Är smal som stryk och har samma breda armar och axlar som mig.
För er som inte vet hur min kroppshydda ser ut ska jag ge er en lådtråd:En gång i skolan hade jag linne på mig, då säger Mårten (väldigt högt), på bästa sittningstid i cafeterian:
"Kolla Erik, hans armar ser ut som två jävla tops!"
En gång när jag o Leif stod o städade så kommer han åt dom papplock jag staplat upp och allt rasa ned i backen."Aj fan, det är inte lätt att ha så breda axlar som mig, lille pojk"
Jag grät av lycka.
Andra saker som Leif har sagt som är fint som snus.
"Den där Ole (vår högsta chef) är ju helt dum i huvvet, tro inte han får mig att jobba."
Leif: Jasså du Erik, är du här och jobbar nu?
Jag: Ja, det fick bli så.
Leif: Roligt
Leif är Lite som Eken, han går inte beskriva, han måste upplevas. De här incidenterna är säkert inte roligt för er, men för mig är det klockrent.
Han har en sånn bitterhet som får Daniel Zachrison att framstå som en liten flicka med en glass i handen.
Men Leif kommer bara på andra plats över skönaste norrlänningen Från den första februari är Erik Lundgren på säker förstaplats.
Allt eftersom
Lördag:
Festkväll. Vi var här hemma o spelade spel. Spelet heter "med andra ord". Men får ett ord/kändisnamn/stad/hav mm. på en bricka, detta ord ska man förklara för sin lagkamrat med just andra ord. Detta går självklart på tid för att skapa så stort kaos som möjligt.
Tidigare nämnda Carolina Larsson ( hon som var med om 23 centimeters incidenten ) visade prov på hur tävlingsinriktad en människa kan vara.
Nu är jag rädd för henne.
Frida Johansson (Fredriks syster)stod i alla fall för det mest korkade jag har hört.
Dennis fick ön Madagaskar på en bricka
Dennis: En ö utanför Afrika
Frida: Åh nej, jag kan ju inga öar, hmm, hawaii?
Dennis: Neej, det finns en disneyfilm som heter såhär.
Frida: Hmm.. eh, öh,.. Jurassic Park?
Ett bättre inlägg kommer imorgon. Då ska jag nog berätta om min jobbarkompis Leif som är världens skönaste norrlänning.
Kvällen?
vad ska jag välja?
