erockbastard

                                    



Igår när jag stod vid t-banestationen i Vollebekk fann jag denna lapp, uppklistrad på billjettautomaten.

Mina tankar flög hej vilt och dom kunde inte stoppas.

Bara lönen mellan 30- 90000 riksdaler i månaden måste man väl börja undra?

Lägg då till goda provisionsavtal, bra arbetsmiljö och fina arbetstider.

Jag får bara upp ett yrke i mitt huvud.

Hitman. För att inkassera dessa 90000 kronor måste jag mörda någon.

Provisionen, ju fler jag mördar, ju mer pengar cashar jag in. Inga konstigheter.

Arbetstiderna är ju självklart bra.

Man får själv välja när man tar tummen ur arslet o åker ut till Slemdal för att köra svärdet i draken. Prinsessan gestaltar sig i en check på 50000 pesetas.

Man är ju rentav korkad om man åker dit på förmiddagen, inte för att en halvmiljon Oslobor kan bli vittnen till det, det är skitsamma.

Den verkliga anledningen till att inte mörda någon på förmiddagen ligger i att Glamour sänds på tv4 mellan 10.00-11.30 och denna serie är ju verkligen to die for.

Därför tar man alltid eftermiddagen när alla kockprogram går.

Sovmorgon= bra arbetstider.

Schysst arbetsmiljö.

Detta är förstås ingen garanti, men om någon vill ha ihjäl alkoholist-Anders i hans sunkiga etta på Carl Berner så fine, arbetsmiljön skiter jag i, bara jag inte får ryggskott.

Men om man vänder på det, jag tror ingen skulle betala mig så fruktansvärt mycket pengar för att ta kol på en halvpundis.

Offren i denna annons är de viktiga personerna i Oslo, kanske även hela Norge.

Kungen, finansministern eller bibliotikarechefen.

Männen med de fina yrkena, männen med de fina husen. Därav den trivsamma arbetsmiljön.

Man kanske till och med får ut o resa. Paris, Rio de Janerio, Bangkok, Avesta.

Ett jetset-liv med en twist.

En kostym och en bazooka, sen är saken biff.

Hittar du inte killen du ska ha ihjäl kan du steka på playan o säga till chefen att du behöver en dag till.

Eller så kan jobbet vara dagisfröken.

Gapiga, bortskämda ungar som skriker och kissar på sig.

Ett sånt jävla yrke skulle inte jag ta för under 30000 i månaden.

Som sann grubblare måste jag rensa tankarna ibland:



1. Det mysiga förhållandet mellan busschaufförer.

När jag reser hem till min hemstad Falköping titt som tätt väljer jag alltid det kollektiva alternativet buss.

Det finns två anledningar till detta.

Det ena är att det är billigt.

Det andra är för busschauförrer har ett så jävla mysigt förhållande till varandra.

När de möts på vägarna blinkar de lite lätt med helljuset för att hälsa på varandra.

Ibland räcker det med att dom sträcker upp handen för en liten vinkning.

Eftersom jag gillar att kolla på vägen när jag åker buss, obs. läs; eftersom jag spyr om jag läser en tidning, så mer eller mindre letar jag efter bussar på motsatta sidan av vägen bara för att se "min" chaufför vinka och fått sin dagliga dos av uppskattning.

Busschaufförer håller ihop.

Det finns ju ingen som säger att "du körde jävligt bra idag" eller får någon annan uppskattning så håller dom ihop.

Busschaufförer får bara skit, dom är sena, kör för sakta, kör oförsiktigt och så vidare.

Dom är ett gäng punkare som bara håller ihop med varandra.

Ingen annan gillar dom så chaufförerna måste stå starka.

Det gör dom med denna vinkning och varje gång dom gör den så lutar jag mig tillbaka i sätet och bara myser av denna underbara gemenskap.

2. Varför säger inte någon något?

Denna sak jag tänker säga har jag tänkt på sen i början av 2000-talet.

När jag såg detta på löpsedlarna på kvällstidningarna minns jag att detta kändes orättvist.

Barbados-Magnus:

Jag är homosexuell.

Magnus Carlsson från dansbandet Barbados var homo.

Visst, rör inte mig i ryggen.

För mig är kärlek kärlek och man får vara kär och älska vem man vill.

Men det orättvisa i denna sak är:

Varför kunde inte någon berätta det för honom?

Det kändes som han fick reda på det sist av alla.

Han kunde ju då lätt knulla runt hela 80-talet och bara njuta.

Men nu är det så orättvist att han fick komma på det själv.

I trettio år gick han runt och inte fick reda på att han gillade killar.

Alla stod brevid och viskade om en sak han fick reda på femton år senare.

Elakt.

3. Mitt otroligt barnsliga sinne för gratissaker

Det är en varm sommardag. Man sitter på lilla blå, avnjuter en glass i all lugn och ro.

Problemen är långt borta.

En vän kommer förbi och man frågar hur han mår.

Han svarar att han mår fint för "man fick ju en tablettask på systembolaget för man visade legitimation utan att kassörskan bad om det."

Det blir helt tyst.

Musiken från en cowboysarfilm går i gång.

På en sekund är jag i kön och skenköper tre öl bara för att få lägga beslag på ett eget exemplar av en systembolagettablettask.

Kan även säga att detta har faktiskt hänt.

Jag har varit beredd med legitimationen i handen, trots att det är fyra personer före mig i kön, bara för att trycka upp min fotograferade nuna till damen i kassan så jag kan inkassera en silvermetallicburk med små pastiller i.

Skitsamma om dom smakar skit, men det är gratis.

Det är det viktiga. Gratis är gott.

Jag kommer aldrig växa upp.

4. Är amerikansk film idioti?

Den mest onödiga filmen någonsin måste vara Eurotrip?

Det skulle väl räcka med att göra en ny mailadress på hotmail.com och skicka en förklaring till Mieka?

5. Husmanskost

Nu ikväll åt jag korv och morötter till kvällsmat, kan man bli mer ungkarl?