Kom och lek.

Fredriksbergsskolan årskurs 7-9.


Att underhålla sig på håltimmar och raster på fredriksbergsskolan var definitivt lättare sagt än gjort.

Med ett uppehållsrum som egentligen inte var något upphållsrum utan bara en liten avstickare i de så kallade "skeppen".

Upphållsrummet bestod utav svart-vit-rutigt golv, ett gäng stolar och bord, en anslagstavla där vinnarna från idrottstävlingen "superstar" satt och en nedsutten soffa.

Ibland fanns det två soffor men då var den ena i varianten trasig.

Förvisso fanns det ett pingisbord i skyddsrummet nere vid syslöjdssalarna, men det utnyttjade bara sexorna.

Det var fanns också spel till förfogande men av någon lustig anledning fattades alltid minst två pjäser/tärningar/spelkapslar.



Så vi ungdomar fick helt enkelt vara nöjda med våra destruktiva tankar och idéer.

Här har jag listat de tre, jag vill inte säga bästa, men, mest minnesvärda undehållningsmoment.



Plats 3.

"Bögtestet"


Detta var för de allra hårdaste killarna.

Bögtestet gick till så att man hade en arm och ett suddigummi.

Ett stort suddigummi.

Suddigummit skulle dras fram och tillbaka på armen som om hela denna kroppsdel var ett felskrivet matteprov.

Berättade personen i fråga att detta denna smärta var outhärdlig eller slutade innan ett brutalt sår uppstod på armen, ja, då var man helt enkelt bög.


Detta test var givetvis en bekräftelse för de andra grabbarna och man ville vara en "riktig karlakarl"

Jag gjorde aldrig testet själv.

Kan inte påstå att jag var direkt sugen någongång men efter att ha sett bondpojken Tom Johnsson blaffar upp halva underarmen med ett inflamerat supersår så blev jag direkt avtänd.

Tom mår förövrigt bra idag och är en jävel på att bugga.


Plats 2.

"Kronan"


Även detta en fantastisk destruktiv lek där man ska snurra en krona med hjälp av en snärt från sitt pekfinger.

Man sitter i en ring runt ett bord. En man snärtar igång kronan, han som sitter till vänster fortsätter och sen nästa, tills någon har oturen att få felsnärt och kronan ramlar ner livlös och bedrövlig.

Straffet blir att en person ( gärna den starkaste och mest precisionssäkra ) får lägga kronan mot bordet och sen skicka iväg kronan med en hejdundrandes fart mot den andras knogar.

Blod var nästan alltid inblandat.


Detta var även det en bekäftelselek om vem som kunde ta mest stryk från våran kung.

Detta var rysk roulette fast i lightversion.


Plats 1.


Detta är ingen egentligen ingen lek, utan mer ett stort underhållningsmoment på Fredriksbergsskolan.

Hela skolan består av en lång korridor med dom tidigare nämnda skeppen.

Minst en gång i veckan, ibland även två och tre gånger, så utfördes en liten joggingtur av tre till fyra personer.

Eftersom uppehållsrrummet ligger vid det tredje och näst sista skeppet så kunde vi skåda hur dessa tre till fyra man långa "datten-gäng" lekte glatt.


Det var alltid, utan undantag, såhär:


Först kommer Allan, en storvuxen kille som var snabb som ett skott, springades för liv och lem.


Sen kommer Tom Johnsson, även detta en storvuxen man fast inte riktigt lika snabb. Han jagar Allan som om det vore Thomas Quick på permiss.


Tredje man var Mikael Konsulic, en ganska så nyinflyttad grabb med bred dalmålsdialekt. Han kom ofta femton-tjugo meter bakom och skriker : Ta den jäveln, ta den jäveln.


Fjärde man kunde ibland vara Ibrahim Gashi, en liten snabb kille men tyvärr fick han ofta ge upp ganska så snabbt när han insåg att buffaloskor var inte dom ultimata löpardojjorna.


Där satt vi i soffan i uppehållsrummet och tittade, som en publik på de olymiska spelen.

Och detta var underhållning på hög nivå.

Det ledde inte till smärta, kanske för Allan om dom någongång fick tag på honom, men inte för oss andra.
Det var en härlig lek, katt och råtta med fullvuxna nior.


Varför hade vi det inte så på gymnasiet?


Varken yxmord eller knull är särskilt roligt.

Vad är urvalskriterierna för en bra film?

För min kombo Dennis ska en film innehålla vapen och minst fem mord, då är det en bra film. Det är skitsamma om det är Jean Claude Van Damme eller Brad Pitt som springer runt o pangar.

För mig är det inte så.

En bra film ska ha en schysst handling och gärna en drös med finfina skådespelare. Såklart.

Då spelar det ingen roll vad det är för film, kärleksdrama eller action.

Jag gillar både Love Actually och Fight Club.


Vad är en dålig film då?

Tänkte dra två filmkategorier som är egentligen jävligt tråkiga.

Porrfilm och skräckfilm.


Syftet med porrfilm och skräckfilm är enbart för att förmedela en enda känsla, right?

Man kikar på skräckfilm för att bli skrämd och man tittar på porrfilm för att bli kåt.

Man blir inte direkt kreativ av varken en skräckis eller p-våffla.


Alla gillar inte porrfilm, så man blir inte upphetsad.

Däremot, gillar man inte skräckfilm så kan man ändå bli skrämd av det.

Alla vet ju vad som väntar i en porris.

Inte i en skräckfilm.


Komedier är förvisso till för att skratta, förmedla glädje.

Men filmen har förhoppningsvis en handling också.

Annars är det är fantastisk dålig komedi, som till exempel Mr. Beans semester.

Jag tycker inte att det är så spännande och sitta och kolla på filmen om den utomjordiska knullgudinnan klarar sitt mål med att ligga med femhundra män här på planeten Uranus och samtidigt slår sin fiende som heter Chrystal eller Briana i lebbsex.


Porr och skräck är lika värdelöst enligt mig.

Visst, det händer att man kollar på det, allt annat vore lögn, men man vet ju vad som väntar.

Men skillnaden mellan dessa två värdelösa kategorier av film är att skräckfilmen kollar man i alla fall klart på. I hopp om att den kan sluta någolunda väl.

Jag vet inte en enda människa som har kollat på en hel porris, det är ju inte så att man sitter kvar och tittar om den slutar lyckligt.



Men jag får erkänna att skräckfilm är sju resor bättre än pornografi.

Och jag skulle nog inte skämmas så mycket om mamma upptäcker att jag sitter och smygskrämmer mig själv med The Grudge.


Vem förtrollade den snygga tjejen ?

Minne:


Jag tror det var sommaren 05.
Under det gångna året hade jag sett fram emot en sak extra mycket.
Hultsfredsfestivalen.
Det var året då varenda artist skulle vara kul att se, oavsett om man tyckte om dom eller inte.
Flogging Molly, Slipknot, Snoop Dogg, Marilyn Manson, The Hives.. ja alla.

Den sista maj beställer jag och min trotjänare Robin "Bobban" Johansson till rockpartyt och vi är överlyckliga.
Dagen efter tog biljetterna slut.
Eftersom Robin hade varit på punkkalaset augustibuller året innan så hade han koll på biljetterna.
Till Bobbans hotmail kommer det information om reservationen att biljetterna senast ska hämtas ut hos ett ATG-ombud den 13 juni.
Vi bestämmde oss för att hämta ut biljetterna den 11 juni.

Kvällen innan, det vill säga den 10 juni, ringer Bobban :
- Erik, jag har gjort bort mig som fan.
- Vad?
- När jag bokade biljetterna så tyckte jag att det stod 13 juni dom senaste datum.
- Ja?
- Det var den 3:e...
För att sammanfatta kort. Jag blev sur. Bobban bad om ursäkt. Jag sa att det kunde hända vem som helst. Vi åkte inte till Hultsfred.

Jag fick istället se fram emot sex veckor på Vretens Stål och Verktyg.
Jag släppte Hultsfred när jag hörde Backyard Babies turnéplan några dagar senare.
Havsbadet i Lysekil.
Samma dag som jag skulle påbörja min semester.
Dagen var kommen.
Eller ja, kvällen var kommen.
Jag stod längst fram. I vanlig ordning.
 Detta brukar resultera i ömma revben och brutal svettlukt.
Sak samma. Mitt favoritband spelade och då ska man vara längst fram. Det tycker jag alltid när jag förtärt alkoholhaltiga drycker.
Emil och David lurpassade lite längre bak.

Bara att Backyard spelade gjort mig taggad som stryk, men ölen förstärkte det en hel del också. Låt oss enkelt säga att jag var pruttfull.

Under de första låtarna märker jag att en dam står och tittar på mig.
Hon var vacker dessutom.
Jag känner att självförtroendet inte sviktar och jag ställer mig brevid henne.
Hon lägger armen om mig och kysser mig.
Jag var överlycklig; Bra förfest, älskade vänner, underbar musik och en underbart vacker dam.

Innan Backyard gick ut för att vänta på de obligatoriska en-gång-till-vrålen så slänger vokalisten, Nicke Borg, ut sin handduk i publiken.
Jag hoppar och får tag på den.
Resten av publiken hoppar och får, dessvärre, också tag på den.
Det blir kamp om den svettiga trasan.
Finalen bestod av mig och en kille till.
Eftersom han hade muskler så gick han segrande ur denna bittra match.

Men skitsamma.
Jag hade fortfarande mina vänner, ölen, extra-nummer och damen kvar.

När Backyard hade gjort sitt så slängde även trummisen ut sin handduk.
Denna kamp vann jag. I all min extas sprang jag till Emil och David och visade dem en nerlortad IKEA-handduk.
Vi bestämde oss för att gå ut och ta en nypa luft och slå en sjua.

Väl tillbaka på Havsbadet sisådär en halvtimma senare, så kommer ett åkerspöke vandrande mot mig.
Hon kysser mig och gratulerar mig till handduken.
Åkerspöket visade sig vara samma tjej som jag en halvtimma innan hade rört vid.
Jag kände mig smutsig.
Jag kan sätta pengar på att man kunde få in en femma på bredden mellan varje tand i hennes vidriga mun.
Ungefär då sa vi att vi skulle gå hem och sova.
Att få reda på att den vackra damen var ful var en besvikelse men handduken från Peder gjorde att jag fortfarande var eld o lågor.

Dagen efter när vi kommer till våran sommarstuga i Hovenäset så frågar morsan vad det är för jäkla trasa som jag hade hittat kvällen innan.

Jag tittade ner i golvet och svarade skamset:

Jag vet, hon var skitful.

Happiness for dogs like us

Vilken man. Vilken röst. Vilken låt. Vilken glädje han utstrålar. Jag blir glad ända ut i fingerspetsarna när jag ser honom. Han ser så nöjd ut, jag vill vara som dig, Louis Armstrong.

När idol kom till stan

Va fan?

Eftersom jag fortfarande inte har några kanaler så får jag leva med att få se allting sist av alla.

Idol, detta program som är fruktansvärt kul de fyra-fem första programmen, när miffon som tror dom kan sjunga blir tagna ner på jorden och totalsågade.

Jag vet inte hur den nya juryn är, men ska man lita på vad aftonbladet skriver så är den en jävla light-version av förra juryn.


Förutom Claes af Geijerstam då förstås. Kommer aldrig glömma killen som kom in och sjöng saker om vad han tänkte på när han ruskade task.

Världens manligaste Claes ställer sig upp och frågar:


"Vill du ha en snyting?"


Killen svarade "nej" och gick ut.


Tänk om han hade svarat "ja."

Världens manligaste Claes ställer sig upp, staplar fram på sina pumps och slår till killen över armen med sin handväska, sen hade Claes stapplat tillbaka.


Tillbaka till fredagens-?lördagens-? idol.

Johan Palm sjöng till en tjej. Hon heter väl Isabell eller Rebecka som alla andra tjejer.

När Johan böjde sig fram och sjöng till henne började hon skrika som en stucken gris.

Efteråt när hon står "backstage" frågar en tämligen dålig reporter om hur mycket Johan betyder för henne svarar hon:


"Han betyder allt, mer än min familj."


Jag hoppas verkligen att hennes familj kastar ut henne på gatan.


Är detta verkligen framtidens stjärnor?

Ett gäng som drar lite covers, blir kända och skapar mani hos 13-åriga tjejer?

Hoppas faen inte det.

Jag kräver inte att idol ska läggas ner, jag kräver ett förbud mot alla jävla idolfjortisar.

Visst, jag hade också blivit helt mållös om jag träffade Mike Ness, Nikki Sixx, Axl Rose eller någon annan som blivit känd för dom gjort bra musik.


Nu hoppas jag verkligen det blir matförbud för denna tjejen, om så bara i en vecka, så får vi se om hon överlever på Johan Palms skiva.


Han har inte släppt någon skiva?


Oh fan.
Tacka gudarna för det.


Veckans bildfråga




Vem är ägare till dessa skabbiga tår?

Go Lutfi Kolgjini





Mannen som har bevisat att bara för man är vuxen behöver man inte vara vuxen.

"Hade jag varit STC hade jag stämt TV4 på 100 miljoner."

Dagisbegreppen om pengar is alive!

Artikeln är här förövrigt

RSS 2.0