erockbastard

Vad är det på denna bild?






Svaret kommer nog till helgen... 

Minne:
Jag gick nog i sjuan. Kanske åttan.
Jag hade druckit någongång innan, men då resulterade det i den tidigare berättade fjortisfyllan som resulterade i stöld av fotbollströjor och en vomerande vän.

Denna gången tänkte jag att det var allvar.
Det var påskafton och alla i Falköping var laddade för fest. I allafall dom som kom in någonstans. Det var på den tiden Dagny´s i Falköping fortfarande satsade på 16-års disco. Mor och far skulle även till sommarstugan så jag kunde komma hem dragen utan att bli påkommen i hallen och bli kallad pilsergubbe.

Jag frågade en bekant om denne ville köpa ut åt mig. En kvarting. Denne svarade med att det kunde ske på ett vilkor. Att jag lovade att inte dricka upp allt på samma kväll.

Nej, för fan, svarar jag kaxigt.

Detta var även tiden i mitt liv när jag var medlem av revygruppen Play som veckorna innan hade avslutat fyra föreställningar på stadsteatern plus hårt slit i åtta månader.

Vem om inte jag skulle få festa till det lite?

Kvällen var kommen och förväntningarna var på topp. Jag och en gammal fotbollskompis tog våran sprit och begav oss till dennes flickvän för hon hade så kallat FF. Grymt.
Jag hade ju lärt mig från första gången jag festade, att coca cola inte var något att hänga i granen när det skulle spädas ut med brännvin special. Så jag tog ett nytt, mycket vidrigare, groggvirke till audition för min fortsatta karriär inom spritförtäringen, Del Monte Apelsinjuice. En screwdriver. En av de värsta drinkarna som finns.

Sak samma, jag var lyckligt ovetandes om att apelsinjuice och sprit smakade fjärt tillsammans och jag ville ju bli full för andra gången i mitt liv. Under kvällens gång kände jag hur vuxen jag kände mig med groggen i högsta hugg och ett alkoholskratt nära.

Jag hade en väldigt trevlig stund innan jag insåg att jag befann mig på dansgolvet nere på Underbar, ett väldigt glorifierat namn på Dagny´s sunkiga källarlokal. Att jag dansar är ett säkert tecken nu för tiden att jag är bra i gasen.
Att jag då dansade helt ensam på det vidöppna dansgolvet visade väl att spriten gjorde lite vad den ville i min kropp.

16-års diskoteket på Dagny´s brukade alltid dra full hus, enligt ryktena. Jag var bara femton och undrade vart fan allt folk var någonstans. Föklaringen löd att klockan bara var 21.15 och gästerna brukar inte droppa in förrän vid 22.30. Då kände jag ett lättare tryck mot halsen. Magen gjorde revolt och jag var tvungen att rusa ner mot toaletterna nere i källarn. Där bosatte jag mig ungefär fram till tolvslaget, då en vakt väckte mig och sa till mig att jag var tvungen att gå ut o få lite luft. Visst, säger jag, och går med vakten ut. Jag sätter på en trottoarkant mitt emot Dagny´s- det vill säga mopedmustaschernas Mecca- raggarparkeringen i Falköping.

Ute på promenad är David Andersson och Kim Malmgren. Dom lägger märke till att allt inte är som det ska.
De två matroserna går fram till mig och undrar hur det är med mig. Jag vet inte vad jag svarar, men lägger märke till att två andra gestalter har börjat närma sig.

Lennart Winroth och Annika Bivesjö.
Skräcken bland alla olagligt fulla ungdomar i Falköping.
Fältassistenterna Lennart och Annika.
Fast det var ju lugnt tänkte jag, Lennart hade ju hjälp oss med revyn, och han är väl en schysst mään när man är full.

Just då tyckte jag att han var förjävla elak. Lennart sa att han skulle ringa farsan och berätta att jag var pruttfull och satt i baksätet i hans bil. Han frågade om jag kunde pappas nummer utantill, jag sa att jag kunde det. Jag försökte fejka numret så han kom till någon annan. Gick sådär.
Jag insåg till sist att jag var en slagen hjälte och gav fältarna numret. När inte farsan svarade på sin mobil vid halv ett på söndagsmorgonen så tog fältarna beslutet att helt enkelt köra mig hem. När vi kom fram gick Annika ur och knackade på dörren, ingen öppnade.

Morsan o farsan var i sommarstugan och om dom bara släppte av mig kunde jag förklara bort mig när mor o far kom hem dagen efter.

INTE DÅ.

Annika kom tillbaka till bilen, jag berättade att mina päron var i kungshamn, hon informerade i sin tur att hon visste att jag var kompis med Emil Svarén. Kort o gott, vi styrde båten mot Kappellsgatan där Emils föräldrar Marianne och Åke tog emot en helt förstörd - rödgråten, nerspydd och grisfull- Erik med öppna armar. Emil var inte ens hemma.

Dagen efter förklarade jag för mamma och pappa att det var en fuling till pislnergubbe som jag aldrig sett förut köpt ut ett sixpack 3.5or till mig.

Dom köpte det. Score!

Den här gamla videon har man glömt av, kommit på, kommit ihåg och nu lagt upp. Enjoy!

Jag vet att många anekdoter handlar om alkohol, men det är faktiskt dom som är roligast

Minne:

Jag gick i sjuan.
Jag började bli nyfiken på hur alkohol påverkade en människas kropp. Eller ja, min kropp.
Jag tyckte att tiden var mogen att bli lite rund om fötterna. När jag tänker på det är det verkligen tragiskt.
Jag tycker nior är för små för att förtära alkoholhaltiga drycker.

I alla fall:
Jag frågade en närmare bekant om han kunde fixa fram något att dricka till mig. Hon trodde att så var fallet men skulle undersöka det närmare. Detta var på en tisdag. När denna bekant visade tummen upp så fick jag en nervös klump i magen.
Skulle min öloskuld bli berövad så här tidigt? Jag skulle ju självklart inte dricka själv. Min vapendragare Emil Svarén skulle också vara med.Vi satt nere i syslöjdssalen på Fredriksbergskolan och diskuterade hur häftigt detta kunde bli.
Helgen detta stora skulle ske var under den såkallade Oden cup-helgen.

Lördagen var kommen och jag och min vän Emil hade en kvarting att dela på. Min storebror Pär ville vara med första gången vi skulle invigas i den nya världen för att se till att vi inte drack för mycket.
Vi köpte det ostadiga groggvirket Coca Cola.

Cola var gott, sprit var starkt, detta kommer bli kanon tänkte vi. Jag satt osäkert och smuttade på den starka drycken.
Emil däremot verkade uppskatta lite starkare råvaror och skämdes inte för att göra såkallade 50/50groggar.
Jag safeade med blygsamma men stabila 10/90, fördel Cola.
Drickandet fortsatte i samma takt under kvällens gång. Jag kände att jag började bli lite fnissig medans Emil brötade som en kåt älg.
Han hade ju självklart blivit bra mycket mer dragen än mig pga. sin oblygsamma inställning till alkohol. När han ställde sig upp för att dansa o dunderade ner i stolen lika fort förstod min bror att det var dags för herr Svarén att ta lite luft. Vi skulle ta oss en promenix. Vi befann oss i en lokal i närheten av dykarhuset. Det bestämmdes att vi skulle gå till Kyrkerörskolan och tillbaka för att fortsätta med bortrövningen av våran spritjungfru.
När vi lämnat huset brötade den kåta älgen Emil till igen.

Emil vomerade.
Massivt.

Jag tyckte detta såg förbaskat kul ut så jag började skratta. Emil höll inte med mig och blev tvärilsk.
Han var inte i stånd med att ha en objektiv bild på situationen utan tog det allt för personligt.

Han började störtgråta och jag var inte sämre än att börja håna honom för det.

Emil hade fått en näve snefylla. En snefylla som gjorde honom onödigt snabb.

Emil sprang i väg mot Kyrkerörsskolan och Pär och hans vänner sprang hack i häl.
Jag gick i mitt tempo tillsammans med en av Pärs vänner, George.

Väl framme på Kyrkerörskolan satt Emil fortfarande med tårarna tydlig exponerade.

Jag tyckte synd om honom.

George (som förövrigt var grisfull) tyckte att det var en dålig idé att gråta bort en hel kväll så jag och han gick ut på egna äventyr runt den spännande miljön runt Kyrkerör.

Alla som bara varit i närheten av Kyrkerör vet att den platsen inte har något extraordinärt att erbjuda- om det inte är Oden Cup.

Nere i uppehållsrummet i skolan bodde Ulvåkers IF. Vid fönstren hängde deras tröjor på vädring. George var extra sugen på en souvenir från kvällen så han stal nummer 10. Helt rätt.

Efter stölden beslutade vi att det var en bra idé att gå hem.

Emil som fortfarande var shitfaced och jag var fjortisfull deluxe-full dundrade in i våran hall och där står min mor och tar emot oss.

Nu var det kört tänkte vi.
Mor kollar på oss, vi kollar bort, visslar och hoppas på det bästa.

Hon frågar hur vi mår, vi svarar, extra tydligt och extra högt: BRA!

Sen springer vi upp på mitt rum o somnar. Ptja, jag somnar, Emil gick mot toaletten och blev bästis med toaringen istället.

Detta är en av få anekdoter jag inte har berättat för min mor och far.

Jag vet inte om Emil har berättat för sina päron, men jag vet att Emils far läser min blogg ibland. Så här ber vi om ursäkt Åke, vi ska aldrig dricka alkohol när vi är unga igen.

Ända sen vi flyttade in i vår lägenhet har jag stört mig så jävla mycket på denna fula väggen.



Från Hitlerstövlarbrunt..




...till en Galoperande detektiven-inspirerad vägg.
Lägg märke till det hinduiska solkorset. HAHA.



Färdigt.
Suddigt som fan också, men nu är den klar.
Vackert som en sommaräng.

Fem låtar jag aldrig kommer tröttna på:

Jeff Buckley- Hallelujah
Cat Stevens- First cut is the deepest
Imperiet- Kriget med mig själv
Elvis Presley- Suspicious minds
David Bowie- Heroes

Fem låtar som är riktigt jävla bra just nu:

The Briggs- What was I thinking?
Social Distortion- Death or Glory
Ulf Lundell- Lit de Parade
Backyard Babies- Come Undone
The Accidents - Posion Chalice


Ladda ner o njut.

Sjukdom?

Igår natt vaknade jag av mitt hjärta smärtade. När jag andades så gjorde det fruktansvärt ont i bröstet.
Jag gick till jobbet i alla fall i hopp om att det skulle bli bättre.
Tyvärr så blev de det motsatta, så jag gick från jobbet till läkaren.
Efter röntgen och blodprov blev jag ivägskickad i ambulans till Lovisenbergssjukhuset här i Oslo.

Fick ligga där över natten och imorses skrev läkarna ut mig med förklaringen att en muskel i min rygg blivit överansträngd och ligger på och trycker mot hjärtat/ lungorna.
Tydligen ska jag bli bättre om ett par dagar. 


  


Mat

Den där Knorr är verkligen en jävel på att göra soppor.





Humor

Imorgon ska jag, Larsson, Mattias, Josefine, Rådman o Lisette kolla på Magnus Betnér.



Oväntat

Jag trodde aldrig jag skulle behöva säga detta:
Jag har köpt nya örhängen.
Känns jävligt feminint men ändå jävligt koolt.
Står o skryter med 4 millimeter hårdrock.





Mat-igen

La den där Knorr laxeringsmedel i soppan?

För ett sjujävla tag sen smackade upp ett klipp här från filmen Boondock Saints.
Det klippet är en av de bästa scenerna ur en film någonsin.
Här kommer en best of-video med Brick Tamland från Anchorman.
Jag har säkert kollat på den tio gånger denna veckan. Helt jävla underbar.