erockbastard

Här börjar jag undra.
Gör ni såhär?

Är Dennis kreativ eller har jag en skruv lös?

Årets film: Inglourious Basterds.

Förmodligen mest för att jag varit usel på att gå på bio i år.
Men Inglourious Basterds blev årets film.
Tack vare min okunskap och loja inställning till biografer.


Bubblare: Avatar.


Årets bästa skiva: Adept- Another year of Disaster.

Bandet jag har hajpat, spelat och försöka sälja som jag vore deras Ari Gold.
Adept är kärlek i mina ögon.
Så fantastiskt vackert, tungt och ptja, vackert igen.
Finns inga begränsningar vad detta band kan göra i framtiden.
Våldsamt bra.

Bubblare: Hoffmaestro - The Storm.


Årets konsert: Håkan Hellström.


Andra året i rad åker Håkan upp på guldpallen.
Hans enda spelning på Peace and Love festivalen var magisk.
Kan inte sätta ord på hur bra det var.
Nu har även dvd:n släppts från just den spelningen.
Var du inte i Borlänge den varma sommarnatten när Håkan satte ut sina fötter på scenen, köp dvd:n, så kan du i alla fall låtsas att du var.



Årets konsert 2: Social Distortion.

Eftersom det är jag som gör listan, så väljer jag hur det ska gå till.
Därför tar jag två av samma.
Social Distortion på Rockefeller i Oslo.
Detta var lika fantastiskt som Håkan, fast på helt olika punkter.
Mike Ness och hans vänner levererade allt man vill ha.
Vet inte hur jag ska säga för att beskriva känslan av den glädje och tillfredställelse jag kände då.
Att The Bones var förband gjorde inte det hela sämre.
Kaka på kaka, mums.


Bubblare: U2



Årets händelse: Peace and Love-festivalen.


Sista veckan i juni blev klimatet oväntat varmt, alla världens rockband vände ansiktet mot Borlänge och näst intill hela min umgängeskrets tog tillfället i akt med att landa i nyss nämnda Borlänge.
Sol, bad, öl, rockmusik. Som utomlands, fast i Sverige. Kempegrejt.

Årets låt: Adept- Grow Up Peter Pan.

I alla fall om man ska tro min iPod.
Annars så vill jag hylla :
Kings of Leon- Manhattan och Hoffmaestro- Seize the day. 



Årets man: Karl Isaksson.

Inte för det faktumet att han är manlig.
Utan för vad han gör för att verka manlig.
En stor och prydlig mustasch som skulle få Ron Jeremy att bli avundsjuk.
Karl gjorde det omöjliga. Odla mustasch, behålla mustaschen och framförallt passa i mustasch.
Bra Karl. 



Årets upptäckt: Adept.

Min kära vän och vapendragare Mattias, berättade att hans barndomskompis spelade myshardcore.
Jag tog emot, bockade och lyssnade.
Sen dess har dessa herrar spelat sig in i mitt hjärta.



Årets mest överskattade: Anna Anka.

Jag har inte sett ett enda avsnitt av Svenska Hollywoodfruar.
Faktum är att jag inte ens hört Anna Anka pratat.
Dom som har sett programmet menar att Kalles syster är lite bakom flötet.
Kändisar som inte är kändisar menar att hon är en vettig kvinna.
Jag vill påstå att hon är helt ovärd. Nästan mer ovärd än mitt videobloggande.




Årets Kommentar: "Sådär går det om man inte äter sin gröt och spelar twister."

Var du inte i Sofienbergsparken den där sommarkvällen så blir det inte samma effekt på Patrik Gustafssons kommentar.
Men du kan ge dig på att det var jävligt elakt.


Årets serie: Entourage.

Sista avsnittet på säsong sex kommer förmodligen gå till historien.
Eller nej.
Aris payback kommer gå till historien.
"Return to the king or exil this town, forever!"

När rastlösheten faller in så är ett alternativ att kika på vänners bilder på facebook.
Detta resulterar i att man hittar look-a-likes till och från.
Så här har ni två:




  
Galta


Unknown







Unknown

 
  
Ulf Elfving  

Stod på jobbet och sorterade paket härromdan. Det är sådant som gör mina dagar.

Jag vet inte vad det är med folk.
Jag vet väl inte vad det är för fel på mig heller eftersom jag stör mig på det.
Jag nämnde i ett videobloggen förra veckan saker jag tycker illa om.

Saker som störde mig just för den stunden var sten i skorna, människor som inte är medvetna att deras kropp avger en otäck odör och folk som skriver kommentarer anonymt.
Jag har funderat nu i efterhand varför just dom sakerna blev utvalda.
Förvisso är det saker som stör mig.
Men inte så mycket som många andra saker.

Facebook har blivit en del, för en större skara; mycket stor del, av våra liv.
När jag joinade detta comunity så tänkte jag, som alla andra, att det kunde vara fint att hålla kontakten med gamla vänner, skaffa nya vänner man träffat en gång på en spritfest i Härnösand samt adda sin värsta ovän och poke:a röven av honom varje förmiddag.

Grundtanken med hur man använder facebook är bra.
Men nu på senare tiden har det blossat upp en jävla massa dynga som jag stör mig på så in i helvete.

För det första:

Like-knappen.
Erik Tapper is dunkar Eddie Meduza- Fisdisco och dricker folköl.
Inte en jävel lajkar det. Fast det är ett jävligt bra tillfälle att just trycka på en knapp för att visa sin distansierade avundsjuka.

Duke Bus is sjuk :(
Halva stan gillar't.
Bly.

Det som gjorde att jag satte mig och skrev var när jag såg alla dessa jävla meningslösa grupper som alla går med i.

"Vi som skickar sms varje dag", "Vi som älskar att bli kliade på ryggen" och "vi som gillar att vara lediga."

Jag är också medlem i många grupper.
Men jag tycker att jag sparar min värdighet i den grad att jag inte går med i gruppen "Vi som sittpinkar" fast det är mitt största intresse att just sitta ner.
Sen försvann värdigheten här på bloggen istället när jag bestämde mig för att videoblogga.

Vem är det som sitter och skapar alla dessa skitgrupper?

Kan dom inte göra några fler helt betydelselösa grupper som "Vi som inte vill ha AIDS", "Jag tycker Hitler var stygg" eller varför inte "Vi som vaknar med morgonstånd." ?

Ni kan alltid lämna förslag på vad jag ska prata om.

Eller så borde jag se det som en pik att ni inte lämna kommentarer.

Halloweenfest igår. trevligt.
Här kommer ett litet bildspel hur det blev, gick och slutade.













Så, dagens projekt blir att tvätta bort allt smink som inte ville bort inatt. 

Happy fakkin' halloween!

Vindängskolan i Falköping.

Det stora intresset bland låg- och mellanstadieelever, inte bara på Vindängen utan hela Sveriges skolor, var hockeybilder.
Fenomenet som slog igenom med dunder och brak och lämnade inte en själ oberörd.
Alla hade ett finger med i spelet när det gällde dessa legendariska foton på svettiga kanadensare utan tänder.
Att spela kula kunde man göra på våren, sommaren och hösten, men hockeybilderna var en året-runt-sysselsättning.

Hela veckopengen gick åt för att få tillgång till de nya Upper Deck-korten.
Sen fanns det ju självklart hockeybilder som var lite finare än andra.
Jag vill minnas att vi, i alla fall jag, kallade dom bör "bubblisar" på grund av att det var just bubblor nere i vänstra hörnet på bilden.

Mitt favoritlag var Anaheim Mighty Ducks.
Dom hade en ball logga, det räckte.
Inte helt sant; Min storebror höll på Mighty Ducks och HAN tyckte dom hade häftig logga, därför höll jag med honom genom att också hålla på dem.

För att verka kunnig och påläst i allmänhet om NHL och i synnerhet av Mighty Ducks så hade vi även en favoritspelare.

Paul Kariya.

Vet faktiskt inte än idag om han var något att ha.
Men vi hade en favoritspelare i alla fall.
Det var viktigt.
Jag och min bror Pär delade på mapparna med hockeybilder.
När byten skulle ske med andra personer präntade Pär in i mig att han skulle vara närvarande.
Annars kunde jag bli lurad.


Jag vill minnas att jag och Isac satt en hel lunchrast vid fontänen och väntade på att min storebror skulle dyka upp.
När vi insåg att han inte heller hade planer på att dyka upp så gjorde vi bytet ändå.
När jag kom hem sa Pär att jag hade blivit lurad.
Självklart.
Nu när jag kommit upp i åren så har jag insett att han var lika mycket lekman som jag inom ämnet hockeybilder.


Vet faktiskt inte varför hockeybilderna i allmänhet dog ut.
Men det följdes upp av Pogs, gogos och fingerskateboards.
Dock vet jag varför mitt intresse för hockeybilderna svalnade;
Erik Bigsten. Som ni kan läsa om här.
Mannen som hotade att ta alla mina hockeybilder.
Jag gömde min bilder på vinden och där ligger dom nog kvar än idag.

Folk som har en stark passion för saker tycker jag är mysiga.
Ernst Kirchsteiger till exempel. Han njuter av att gå runt barfota och bygga barkbåtar.
Två andra män som jag tycker är förbaskat mysiga är Carl Jan Granqvist och Bengt Fritoifsson.
Båda med en enorm passion för vin.

Många kan väl tycka att Carl Jan är bögig och Bengt ser ut som ett fyllo.
Dom kanske till och med är det, men skitsamma.
Låt dom njuta i fred.
Det borde alla göra. Kanske inte just med vin, utan någonting som som man har en stor passion för.

Två klipp igen.
Självklart ett vardera på dessa två vingossar.
Det med Bengt heter "Bengt full i tv" på youtube.
Jag vill hävda att han inte är full.
Han själv sa i en intervju i somras att han hade blivit felmedicinerad.
Hicken efter 58 sekunder får däremot tala för sig själv.


Carl Jan. 

Bengt

I lördags spelade Sverige mot Danmark.
Det blev pisk med 1-0.
Som Sverige har spelat det senaste tycker jag att inte Sverige har i ett VM att göra.
Lördagens förlust betydde också slutet för Lars Lagerbäck som förbundskapten.

I dagens expressen pockar Anders Svensson på uppmärksamhet då han säger att han tänker sluta i landslaget om inte Henke Larsson tar över efter Lagerbäck.

Förstår alla ni fotbollsintresserade vad detta betyder?

Att vi kan bli av med två av Sveriges största stolpskott, genom tiderna, inom svensk fotboll.
På mindre än en vecka.
Detta är otroligt.

Finns det någon som har tyckt att det var bra att Lagerbäck var förbundskapten?
Svenska fotbollsförbundet kanske.
Han har förvisso tagit oss till fem raka mästerskap, men spelet är så uselt att tyskarnas maskinfotboll ser ut som samba i jämnförelse.

Anders Svensson då?
Anders Taco Svensson.
Gjorde ett jävla fint mål mot Argentina, VM 2002.
Sen stolpe ut mot Senegal.

Det är det enda har har presterat på tio år i landslagsdräkten.

Jag hoppas för allt i världen att vi kan slippa Lagerbäck och Taco i allt som har med bollsport att göra...

Nu blir det grejer.
Nostalgi som aldrig förr. I alla fall för mig.
Och röj som fan, i alla fall för dom som gillar rock.

Första videon är introt till, vet inte om det var en film eller en serie, Balatack.
Denna film/serie hade Sofia och Viktor Johansson från Tråvad hemma hos sig.
Varje gång vi hälsade på dem så kikade vi på denna filmen. Klockrent och förmodligen fortfarande skitbra.

Adept.

Förmodligen årets band 2009.

Klockren jävla musik som sparkar av benen på stolen du sitter på.

Här är en video från Sonisphere i sommras. Jag var själv inte där, men på söndag spelar dom i Oslo och då jävlar.

She's on fire but her embers burn her bridges

Ankan har lagt upp bilder från gårdagens oktoberfest.
Såhär kul var det.

Jag fortsätter i samma anda som innan.
Två youtube-videor. Tråkigt, ja. Tråkiga, nej.

Första är lite mysig på det där vapensättet.
Konst och vapen. Självklart var det min kombo Dennis som visade mig denna.
Ta en kik, jävligt ballt.

Här kommer den andra videon.

Den här låten är nog med på topp-fem sämsta låtarna genom tiderna.

Helt otroligt, det finns egentligen inga ord för hur kasst det här är.

Eftersom låten nu suger så mycket som den gör, blir den så jävla rolig.

Igår dundrade jag upp två klipp på en av de roligaste filmscenerna jag vet och en av mina bästa låtar.

Tycker att det är ett bra koncept att köra vidare på detta.

Så, här kommer två videor.

Den första är nominerad i kategorin, sämsta skådespel, sämsta special effekt och sämsta allt.

Det andra klippet är ett stycke magi. Tom Waits med Jersey Girl. Bara att njuta.

Båda dom här klippen har jag lagt upp förut.
Men dom är helt klart värda att lägga upp en gång till. Om inte tio.

Det första är från filmen Boondock Saint.
En av de roligaste filmscenerna genom tiderna.
Skrattar lika mycket nu som första gången jag såg det.


Andra klippet är låten som jag skulle kunna lyssna på repeat livet ut.
Den är så vacker så det gör ont i mig.

Boondock Saints.

Social Distortion.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5909174.ab

Detta hittade jag på komikern Soran Ismails twitter.

Riksdagsledamoten Annicka Engblom dunkar ur sig ett förslag om att Carl den sextonde Gustav, smeknamn kungen, ska få välja statsminister.
Räcker det inte med att kungen gör det han gör?
Alltså, åker på horuppdrag, äter finmiddagar med andra män som har blått blod och stava fel.
"Tiden nu är mogen att rätta till en del av detta", skriver Engblom i en motion som nu lämnats in till riksdagen.

Jag kan inte påstå att jag är insatt i politik.
Men om inte jag missminner mig så sitter redan högern vid makten just nu.
I sisådär ett år till.
Då slänger gamle tokhaggan Engblom fram förslaget att Kungen, i egenskap av sveriges mesta moderat utan rätt att rösta, ska få välja statsminister.
Det är tydligen så att alla andra parlamentariska monarker låter kungen välja regeringsbildare.

Vad hände med folkets röst?
Tog kungen plötsligt över nio miljoner röster?
Inte för jag tror att det är nio miljoner som går och röstar, men säg för enkelhetes skull att det är så.
Att tiden är mogen måste bara vara en idiotförklaring till hela svenska folket.
En verbal pungspark.

Men hon reder upp det snyggt.
Inte med att be om ursäkt för sparken i skrevet utan att sparka hela kungahuset i fittan också.

"Om statschefsuppdraget får ett utökat innehåll ser man tydligare att monarkin har en funktion att fylla", nämner hon.

Här gör hon rätt o slätt klart för dem som läser förslaget att kungahuset inte gör ett jävla skit.

För att inte glömma att vi överhuvudtaget har en kungafamilj i Sverige så ska farsan i familjen välja vem som ska styra landet.
Skulle Kalle välja statsminister skulle det bli helt opolitiskt, enligt Annicka.
Jag tror faktiskt inte det.

Det hade lyst blått om kungen hela vägen till vallådan och moderaterna hade varit härskare över Sverige tills Victoria blir drottning.
I och för sig så hade väl Vickan fortsatt i hennes fars fotspår.
Visst att kungen är bakom flötet, men han är nog inte dummare än att veta vilket parti som Fredrik Reinfeldt är ledare över.

Och efter valet så skulle det ju inte längre bli opolitiskt.
Då har ju kungen valt sida.

Detta är det mest hjärndöda förslaget jag har hört. Näst efter att Sverigedemokraterna ville gå till val med förslaget att inte ha några fler val.
Detta är väl samma sak, fast i glorifierad form samt smeka upp kungens ego lite granna.
Kan inte hon inse att han är nöjd med jobbet att åka och klippa band för den nyöppnade skolan på Lidingö?

Jag är inte vänster, inte höger, inte mitten.
Jag är rätt nöjd med att hålla mig utanför politikens skuggboxning och koncentrar mig på saker som betyder mycket för mig.
Som att håna folk. Som Annicka Engblom.

Men om man drömmer sig bort lite, att förslaget är godkänt.
Blunda och tänk följande:

Det är en solig dag den 19 september 2010.
Kungen eskorteras av limousiner och poliser för att lägga landets enda röst på sveriges nästa statsminister.
Moderaterna har köpt champagne, festhattar och hyrat feting-lokalen för årets fest.
Kungen trampar in med säkra steg in i valbåset.
När han kommer ut ser han konfunderad men ändå nöjd ut.

Det blir kväll.
Valet av statsminister är klart.
Hela sverige är som i dvala under valvaken.
Nagelbanden är redan söndertuggade.

Sveriges nya statsminister är Bert Karlsson.

Va fan, säger hela Sverige.
I en intervju med kungen senare så får han frågan va fan han tänkte på.

Två saker, svarar kungen.
För det första så är det här min far hade röstat på.
För det andra så är det förbaskat svårt att stava till Reinfeldt.