erockbastard

Happy fakkin' halloween!

Vindängskolan i Falköping.

Det stora intresset bland låg- och mellanstadieelever, inte bara på Vindängen utan hela Sveriges skolor, var hockeybilder.
Fenomenet som slog igenom med dunder och brak och lämnade inte en själ oberörd.
Alla hade ett finger med i spelet när det gällde dessa legendariska foton på svettiga kanadensare utan tänder.
Att spela kula kunde man göra på våren, sommaren och hösten, men hockeybilderna var en året-runt-sysselsättning.

Hela veckopengen gick åt för att få tillgång till de nya Upper Deck-korten.
Sen fanns det ju självklart hockeybilder som var lite finare än andra.
Jag vill minnas att vi, i alla fall jag, kallade dom bör "bubblisar" på grund av att det var just bubblor nere i vänstra hörnet på bilden.

Mitt favoritlag var Anaheim Mighty Ducks.
Dom hade en ball logga, det räckte.
Inte helt sant; Min storebror höll på Mighty Ducks och HAN tyckte dom hade häftig logga, därför höll jag med honom genom att också hålla på dem.

För att verka kunnig och påläst i allmänhet om NHL och i synnerhet av Mighty Ducks så hade vi även en favoritspelare.

Paul Kariya.

Vet faktiskt inte än idag om han var något att ha.
Men vi hade en favoritspelare i alla fall.
Det var viktigt.
Jag och min bror Pär delade på mapparna med hockeybilder.
När byten skulle ske med andra personer präntade Pär in i mig att han skulle vara närvarande.
Annars kunde jag bli lurad.


Jag vill minnas att jag och Isac satt en hel lunchrast vid fontänen och väntade på att min storebror skulle dyka upp.
När vi insåg att han inte heller hade planer på att dyka upp så gjorde vi bytet ändå.
När jag kom hem sa Pär att jag hade blivit lurad.
Självklart.
Nu när jag kommit upp i åren så har jag insett att han var lika mycket lekman som jag inom ämnet hockeybilder.


Vet faktiskt inte varför hockeybilderna i allmänhet dog ut.
Men det följdes upp av Pogs, gogos och fingerskateboards.
Dock vet jag varför mitt intresse för hockeybilderna svalnade;
Erik Bigsten. Som ni kan läsa om här.
Mannen som hotade att ta alla mina hockeybilder.
Jag gömde min bilder på vinden och där ligger dom nog kvar än idag.

Folk som har en stark passion för saker tycker jag är mysiga.
Ernst Kirchsteiger till exempel. Han njuter av att gå runt barfota och bygga barkbåtar.
Två andra män som jag tycker är förbaskat mysiga är Carl Jan Granqvist och Bengt Fritoifsson.
Båda med en enorm passion för vin.

Många kan väl tycka att Carl Jan är bögig och Bengt ser ut som ett fyllo.
Dom kanske till och med är det, men skitsamma.
Låt dom njuta i fred.
Det borde alla göra. Kanske inte just med vin, utan någonting som som man har en stor passion för.

Två klipp igen.
Självklart ett vardera på dessa två vingossar.
Det med Bengt heter "Bengt full i tv" på youtube.
Jag vill hävda att han inte är full.
Han själv sa i en intervju i somras att han hade blivit felmedicinerad.
Hicken efter 58 sekunder får däremot tala för sig själv.


Carl Jan. 

Bengt

I lördags spelade Sverige mot Danmark.
Det blev pisk med 1-0.
Som Sverige har spelat det senaste tycker jag att inte Sverige har i ett VM att göra.
Lördagens förlust betydde också slutet för Lars Lagerbäck som förbundskapten.

I dagens expressen pockar Anders Svensson på uppmärksamhet då han säger att han tänker sluta i landslaget om inte Henke Larsson tar över efter Lagerbäck.

Förstår alla ni fotbollsintresserade vad detta betyder?

Att vi kan bli av med två av Sveriges största stolpskott, genom tiderna, inom svensk fotboll.
På mindre än en vecka.
Detta är otroligt.

Finns det någon som har tyckt att det var bra att Lagerbäck var förbundskapten?
Svenska fotbollsförbundet kanske.
Han har förvisso tagit oss till fem raka mästerskap, men spelet är så uselt att tyskarnas maskinfotboll ser ut som samba i jämnförelse.

Anders Svensson då?
Anders Taco Svensson.
Gjorde ett jävla fint mål mot Argentina, VM 2002.
Sen stolpe ut mot Senegal.

Det är det enda har har presterat på tio år i landslagsdräkten.

Jag hoppas för allt i världen att vi kan slippa Lagerbäck och Taco i allt som har med bollsport att göra...

Nu blir det grejer.
Nostalgi som aldrig förr. I alla fall för mig.
Och röj som fan, i alla fall för dom som gillar rock.

Första videon är introt till, vet inte om det var en film eller en serie, Balatack.
Denna film/serie hade Sofia och Viktor Johansson från Tråvad hemma hos sig.
Varje gång vi hälsade på dem så kikade vi på denna filmen. Klockrent och förmodligen fortfarande skitbra.

Adept.

Förmodligen årets band 2009.

Klockren jävla musik som sparkar av benen på stolen du sitter på.

Här är en video från Sonisphere i sommras. Jag var själv inte där, men på söndag spelar dom i Oslo och då jävlar.

She's on fire but her embers burn her bridges

Ankan har lagt upp bilder från gårdagens oktoberfest.
Såhär kul var det.

Jag fortsätter i samma anda som innan.
Två youtube-videor. Tråkigt, ja. Tråkiga, nej.

Första är lite mysig på det där vapensättet.
Konst och vapen. Självklart var det min kombo Dennis som visade mig denna.
Ta en kik, jävligt ballt.

Här kommer den andra videon.

Den här låten är nog med på topp-fem sämsta låtarna genom tiderna.

Helt otroligt, det finns egentligen inga ord för hur kasst det här är.

Eftersom låten nu suger så mycket som den gör, blir den så jävla rolig.

Igår dundrade jag upp två klipp på en av de roligaste filmscenerna jag vet och en av mina bästa låtar.

Tycker att det är ett bra koncept att köra vidare på detta.

Så, här kommer två videor.

Den första är nominerad i kategorin, sämsta skådespel, sämsta special effekt och sämsta allt.

Det andra klippet är ett stycke magi. Tom Waits med Jersey Girl. Bara att njuta.

Båda dom här klippen har jag lagt upp förut.
Men dom är helt klart värda att lägga upp en gång till. Om inte tio.

Det första är från filmen Boondock Saint.
En av de roligaste filmscenerna genom tiderna.
Skrattar lika mycket nu som första gången jag såg det.


Andra klippet är låten som jag skulle kunna lyssna på repeat livet ut.
Den är så vacker så det gör ont i mig.

Boondock Saints.

Social Distortion.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5909174.ab

Detta hittade jag på komikern Soran Ismails twitter.

Riksdagsledamoten Annicka Engblom dunkar ur sig ett förslag om att Carl den sextonde Gustav, smeknamn kungen, ska få välja statsminister.
Räcker det inte med att kungen gör det han gör?
Alltså, åker på horuppdrag, äter finmiddagar med andra män som har blått blod och stava fel.
"Tiden nu är mogen att rätta till en del av detta", skriver Engblom i en motion som nu lämnats in till riksdagen.

Jag kan inte påstå att jag är insatt i politik.
Men om inte jag missminner mig så sitter redan högern vid makten just nu.
I sisådär ett år till.
Då slänger gamle tokhaggan Engblom fram förslaget att Kungen, i egenskap av sveriges mesta moderat utan rätt att rösta, ska få välja statsminister.
Det är tydligen så att alla andra parlamentariska monarker låter kungen välja regeringsbildare.

Vad hände med folkets röst?
Tog kungen plötsligt över nio miljoner röster?
Inte för jag tror att det är nio miljoner som går och röstar, men säg för enkelhetes skull att det är så.
Att tiden är mogen måste bara vara en idiotförklaring till hela svenska folket.
En verbal pungspark.

Men hon reder upp det snyggt.
Inte med att be om ursäkt för sparken i skrevet utan att sparka hela kungahuset i fittan också.

"Om statschefsuppdraget får ett utökat innehåll ser man tydligare att monarkin har en funktion att fylla", nämner hon.

Här gör hon rätt o slätt klart för dem som läser förslaget att kungahuset inte gör ett jävla skit.

För att inte glömma att vi överhuvudtaget har en kungafamilj i Sverige så ska farsan i familjen välja vem som ska styra landet.
Skulle Kalle välja statsminister skulle det bli helt opolitiskt, enligt Annicka.
Jag tror faktiskt inte det.

Det hade lyst blått om kungen hela vägen till vallådan och moderaterna hade varit härskare över Sverige tills Victoria blir drottning.
I och för sig så hade väl Vickan fortsatt i hennes fars fotspår.
Visst att kungen är bakom flötet, men han är nog inte dummare än att veta vilket parti som Fredrik Reinfeldt är ledare över.

Och efter valet så skulle det ju inte längre bli opolitiskt.
Då har ju kungen valt sida.

Detta är det mest hjärndöda förslaget jag har hört. Näst efter att Sverigedemokraterna ville gå till val med förslaget att inte ha några fler val.
Detta är väl samma sak, fast i glorifierad form samt smeka upp kungens ego lite granna.
Kan inte hon inse att han är nöjd med jobbet att åka och klippa band för den nyöppnade skolan på Lidingö?

Jag är inte vänster, inte höger, inte mitten.
Jag är rätt nöjd med att hålla mig utanför politikens skuggboxning och koncentrar mig på saker som betyder mycket för mig.
Som att håna folk. Som Annicka Engblom.

Men om man drömmer sig bort lite, att förslaget är godkänt.
Blunda och tänk följande:

Det är en solig dag den 19 september 2010.
Kungen eskorteras av limousiner och poliser för att lägga landets enda röst på sveriges nästa statsminister.
Moderaterna har köpt champagne, festhattar och hyrat feting-lokalen för årets fest.
Kungen trampar in med säkra steg in i valbåset.
När han kommer ut ser han konfunderad men ändå nöjd ut.

Det blir kväll.
Valet av statsminister är klart.
Hela sverige är som i dvala under valvaken.
Nagelbanden är redan söndertuggade.

Sveriges nya statsminister är Bert Karlsson.

Va fan, säger hela Sverige.
I en intervju med kungen senare så får han frågan va fan han tänkte på.

Två saker, svarar kungen.
För det första så är det här min far hade röstat på.
För det andra så är det förbaskat svårt att stava till Reinfeldt.

Det är ingen nyhet att jag är en nörd.
Förr så skrattade jag åt folk som var fast i tvprogram och ordnade sitt liv efter det.
Nu är jag själv där.
Helt torsk på Idol.
Dock kollar jag dagen efter på programmen eftersom vi fortfarande, efter två år, inte har några kanaler. 

Den här kvinnan bländar mig totalt.
Hon har allt.
Utstrålning, sjunger som en gud och är vacker som en sommardag.
Jag är kär.