Take another ride on the sunshine highway

Minne:


Vindängsskolan i Falköping.
När det ringde för rast så rusade vi ut.
Jag och de andra 11 killarna i klassen.
Flickorna i klassen gick, killarna sprang.

Tjejerna hade, redan som 12-åringar, lärt sig att killar var lite efter i utvecklingen och på så vis gav de dom full befogenhet att kunna kalla oss för omogna och slagord som pucko och dumhuvudet haglade över oss när vi rusade mot våran frihet i form av 20 minuters fotbollslir.

Det var vår och solen sken över fotbollsplanen som låg belägrad bakom skolan.
Vi delades snabbt upp i två lag.
Alla ville vara med Fredrik Kullman.
Han hade tekniken, skottet och precisionen.
Det besvisade han onekligen när han i nian sänkte en annan klasskompis på andra sidan gymnastiksalen med ett skott som placerade sig hyffsat hårt i hennes ansikte.
Eller så hade han en värdelös precision, men en boll i ansiktet eller i krysset var lika bra.

Hamnade man inte i samma lag som Fredrik kunde man räkna med två saker.

1. Att man i så fall hamnade i samma lag som Björn eller Martin.
Tvillingarna som nosade Fredrik i baken om platsen; skolans bästa fotbollsspelare.
Det var en trygghet, så inte laget utan Fredrik skulle vinna med tvåsiffrigt.

2. Att ens hälsenor inte skulle bli dom samma om man mot all förmodan tog ledningen mot Fredriks lag vilket ledde till att han skulle få visa prov på sina glidtacklingskunskaper som han ruvat på i flera år.

Under en match på vårkanten så kommer min granne och vän Ida springades brevid planen.
Eftersom jag ofta agerade målvakt så var jag relativt lätttillgänglig på fotbollsplanen.
Samtidigt ser jag att våran andra klasskompis Emma springer bort till min vän Jakob som har gjort sig hemstad i motståndarnas mål.
Ida smyger upp bakom mål och frågar om Emma får bli ihop med mig.
Man sa så.
Man gick ändå i fyran och var ändå såpass mogen att man lämnat fråga-chans-uttrycket för att ge rum åt det mer mogna "bli ihop".

Absolut, svarar jag.

Varför inte?
Jag var singel och Emma var söt.
När matchen och rasten var slut så sprang jag fram till Jakob och berättade vad som hade hänt.
Jakob svarade med att han också nu kunde titulera sig pojkvän. Emma hade samtidigt frågat om Ida var hans kopp te och han hade, likt mig, svarat ja.
Vi bestämde att vi fyra skulle hooka upp efter skolan för att gå hem till Jakob.

Detta var strategiskt utvalt eftersom Jakob hade fixat ett provisoriskt lås på sin dörr.
Den spartanska lösningen med en blyertspenna låset.
Väl hemma hos honom satt vi i hans säng som pryddes med billakan.
Vi räknade in och sen pussade varandra.
Det dröjde inte länge förrän Ida och Emma började klaga över våran andedräkter.
Tydligen så hade inte spenatsoppa med ägghalvor varit den ultimata lunchen för det schemalagda hånglet.
Jag och Jakob löste det fort.
Pepsodent på toaletten, sen var saken biff.

Sådär fortsatte det i ungefär en vecka.
Under ytterligare en fotbollsmatch kom Ida med det sorgliga meddelandet att Emma gjorde slut.
Förklaring behövdes inte. Hon ville inte leva med mig och det var piano.


Det märkliga var att min förra flickvän kommer till mig bara fem minuter efter vårat smärtsamma slut på en vacker tid tillsammans och frågar om Ida får bli min tjej.
Så indirekt gjorde Emma klart att för mig att Jakob också var singel.
Jag svarade med att jag godtog Ida som min fästmö och samtidigt ser jag även att Jakob inkasserar sitt andra förhållande den veckan.
Vi umgicks som förut, med den lilla skillnaden var att det var ruljans på oss. Vi om några hade varannan vecka-rutinen

I skolböckerna stod det Emma hjärta Erik, med Emma överstruket för att ge plats åt namnet Ida stället.
Ida skulle i sin tur också bli överstruket för att nästkommande vecka lämna plats ått Emmas namn igen.
Sådär höll det också på en tid.

Ida och jag var ihop. Emma kom fram och gjorde slut åt sin vän. Bytte Ida mot Emma och så över till Ida igen.
Det var en naturlig process på skolgården.
Det kunde även komma in gästartister i sammanhanget.
Någon vecka kunde Jakob vara utbytt mot en Fredrik eller en Martin.
Jag var säkerligen också utbytt ett flertal gånger, men det är jag fortfarande lyckligt ovetandes om.

Denna lightversion av swinging slutade abrupt en höstdag i början av femman.
Ida kom och gjorde slut åt Emma. Samtidigt som jag ser Emma som har tagit på sig ansvaret att göra Idas dirty work.
Den lilla skillnaden var att dom inte kom tillbaka.

Så där stod vi, två utblottade män utan flickvänner.
Men inte illa till mods.
Vi hade trots allt haft 36 förhållanden med två tjejer på ett halvår.
Och det var ta mig tusan ett bättre rekord än att vara skolans bästa fotbollsspelare.

Trackback
RSS 2.0