Oh Mickey!

Jag har hållit rabalder fram och tillbaka om hurvida jag är vuxen eller ej.
Jag vet aldrig riktigt.
Allt det där med vuxenpoäng och mogna beslut tänkte jag därmed lämna här, eftersom jag redan skrivit om det.
Däremot har jag inte nämnt hur man ser äldre genom ett barns ögon.
Förutom då när jag drog en rip off av Henrik Schyfferts 90's- Ett försvarstal, hur män har lappar på armbågarna på kostymen och bajsade med öppen dörr.


Jag var väl runt fem-sex år.
På Skyttens dagis var det aktiviteter hela tiden.
Med aktiviteter menas att barnen springer runt utomhus och ha fokus på något annat, för att lärarna ska kunna smyga undan för att röka eller kanske oskyldigt flirta med den nya snygga majjen våningen under.
Det var bara fantasin som satte stopp för hur man kunde aktivera sig.

En gång när vaktmästaren Janos, som jag av någon anledning kallde för Anus, hade fixat ett nytt trästaket hade det blivit så kallade stumpar kvar som låg på marken.
Dessa stumpar tog vi med in till fröken, förklarade att man kunde göra små troll för att sedan göra en hel armé av gingertroll med alkoholistnäsa.


Min favoritlek var mamma, pappa, barn.
Inte för att man fick några vidgade privilegier som mor eller far, utan att man kunde skapa sina egna karaktärer.
Det spelade ingen roll om jag fick vara pappa eller barn. Inte mamma heller för den delen, men tjejerna brukade vara ganska snabba med att pixpaxa den rollen.

Huvudsaken var att jag fick vara min drömkaraktär. En idol som bara fanns i min fantasi.
Om jag skulle vara med och leka överhuvudtaget så skulle jag heta Mikael.
Det var mitt favoritnamn.
Jag skulle vara 15 år, ha en cykel med bakåttramp och en spikklubba som svans.
Anledningen till varför jag ville ha svans har sina rötter i var, förutom mamma-pappa-barn-leken, att disosaurier var min bästa lek.
Jag älskade verkligen dinosaurier.


Där hade jag min stora idol. En finnig fjortis med en 18-växlad cykel och någonting som stack ut från baken som närmast kunde beskrivas som en ett redigt bollträ.
Mikael var vuxen för mig.

Han kunde fixa egna bomber som McGyver, ragga på snygga tjejer och slå ner antagonister med arslet.
Jag körde på med Mikael. Han var oslagbar.
Men likt alla andra barn var jag väldigt egoistisk.
Tänk om Mikael hade egna problem som jag inte tog hänsyn till?
Hurvida han var välmående struntade jag i. Bara dom bästa sidorna fick komma fram.

Likt mig växte kanske 10 år äldre Mikael upp.
Vad gör han nu?
Han är väl i runda slängar 33 idag.


Har han gått igenom samma saker som mig och kommer jag hamna i samma bekymmer som honom?
Tänkte han och på Tomas Brolin och isbjörnar när han låg med en vacker tjej för att inte komma för tidigt?
Fick han någongång göra mål i KM i fotboll i Stenstorp och känna samma lycka trots hans enorma svans?

Mikael då? Vad har han sysslat med de två senaste decenierna?
Kommer jag hamna i hans fällor?
Man blir bra nyfiken på vad han har varit ute på för äventyr som har präglat honom.
Har han seglat jorden runt ? Buggat och slagit ner någon med svansen av mistag på Sägenas Hus i Sandhem?
Han kanske har fingerpullat någon annans fru i en beige-blommig hammock och blivit påkommen på en kräftskiva den där varma septembernatten?

Med åren så glömde man bort Mikael.
Nu söker jag honom igen.
Om du läser detta Micke, så kan du väl höra av dig?
Jag saknar dig. Dig och din svans.


Kommentarer
Postat av: Fredrik

haha underbart erik. lycka till i sökandet!

2010-09-05 @ 18:11:16
URL: http://www.fiddern.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0