erockbastard

AMF har just nu en reklam om att man kan skicka ett meddelande till sig själv som kommer fram om 20 år.
Efter att ha blivit inspirerad av en av mina absoluta favoritbloggare, Maria, så tänkte jag helt enkelt ta hennes idé och göra min version av det.



Hej.


Dagens datum är den 15 november 2010 vilket gör mig till 23 år, 9 månader och 13 dagar gammal.
Jag är nyss ankommen till Stockholm efter ha bott tre år i Oslo.
För stunden sover jag på min vän Olas soffa och är arbetssökande.
Låter inte toppen, men jag trivs väldigt bra med min nuvarande situation.


Hösten har visat sig på allvar de senaste veckorna med vind och regn, något som jag inte uppskattar då mitt imunförsvar busar friskt med mig.
Så med höstens intåg behöver jag därmed nya skor. Något som inte är prio ett när min yrkessituation är som den är.
Så jag går helt enkelt omkring i dubbla strumpor tills vidare. Lika osexigt som effektivt.

Jag har länge varit sugen på att studera till polis.
En dröm jag haft sedan barnsben. Inte själva studerandet, utan yrket.
Det känns nu mer alktuellt än någonsin då jag nu bor i Sverige igen och ,min andra dröm; att bli riddare inte är på tapeten längre.

Enligt facebook är jag singel och det är inget som bekymrar mig i större utsträckning.
Dock har jag ingenting emot att träffa en tjej som är mysig, har sunda värderingar, gillar att skratta och dricka kaffe med mig.
Eftersom jag tydligen ska läsa detta om 20 år så är jag med andra ord 43 då.

Det kan, i värsta/bästa fall, betyda att jag har varit tillsammans med en kvinna i tre år nu efter en lika makaber som mysigt överenskommelse över en omgång alkohol som resulterade i ett förhållande om båda var singlar när vi var över 40.
Kan i så fall påpeka att jag älskar henne. För husfriden.


Toppen på ett ännu oavslutat 2010 var en månadslång resa till Brasilien.
Ett land jag förmodligen kommer åka tillbaka till när fotbolls-VM går av stapeln.
Botten av samma år är att ett främlingsfientligt parti har kommit in i riksdagen och jag hoppas deras besök blir kortvarigt.

Anledningen till att jag bloggar är att det är ett skönt sätt att ventilera sina tankar på.
Jag har även ett stort intresse av det svenska språket och hoppas att kunna utvecklas inom det området med hjälp av bloggen.
Jag kan heller inte sticka under stolen med att jag är, likt många andra, i stort behov av bekräftelse. Just därför finns kommentarsfältet.
Att läsa andras bloggar är också något jag lägger ner tid på, då jag gillar att läsa om andra tankar om sin livssituation.

Jag tänkte runda av här med att säga att jag hoppas att du fortfarande har alla dina fina vänner ,nära som långt bort, vid din sida när du läser detta.
Att du fortfarande kan glädjas åt din egna och andras framgångar.
Att du fortfarande gråter till Hurricane Gilbert med Håkan Hellström och Jersey Girl med Tom Waits.
Att dina tatueringar inte helt har suddats ut och att du sätter fina avtryck i människors hjärtan.
Och framför allt: att du skaffat dig ett par varma skor.


Mvh.

Du, för tjugo år sedan.