erockbastard

Minne:

Februari 1995.
Enligt traditionerna var vi iväg.
På väg upp till Sälen för skidsemester.
Familjen Tapper från Falköping och familjen Johansson från Tråvad.
Det var i mitten av februari och lovet kom perfekt efter sex veckors slit i tvåan på Vindängskolan.
Inlämningar, diskussioner och prov las åt sidan för en vecka av ledighet med sport som tydligt tema.

Familjen Johansson och vår familj hade åkt på skidsemester sen urminnes tider.
En vecka i Sälen, Stöten, Branäs, ptja, var som helst, bara det vankades skidåkning.
Efter ha blivit inkvarterade i den myrtätaste stugan i mannaminne så var det dags för kullerbytte-tävling.
Jag, min bror Pär, Sofia som är jämnårig med mig och hennes bror Viktor var de enda tävlande.

Tävlingen avbröts ganska så fort, då Sofia hade missbedömt avståndet mellan henne själv och väggen och mitt i volten råkade dropkicka en flätad korg som hängde på väggen som flög ner på golvet och senare i papperskorgen.

Efter obligatoriska utskällningar av det mildare slaget, både från Björn och Carina och mor och far, om vikten av att respektera andras saker, så satt vi redigt rastlösa i soffan och kikade på någon OS-special på tv:n.

Det kliade verkligen i brallorna.
Inte pga. av myrorna i huset.
Utan av myrorna i kroppen.

Pär och Viktor hade med knapp marginal passerat 10 års-strecket.
Jag och Sofia snittade nätt och jämt 7 jordsnurr.
När korg-incidenten var bortglömd så gick Pär och Viktor ner på bottenvånigen.
Jag och Fia var oförmögna att hitta på egna förslag på lekar, så vi joinade deras crew.
Inte helt otippat så fick vi inte vara med.

Dom hade en extremt viktig match i pingis som inga barn under åtta år fick vara med på.
Det var alltid så.
Var man sju, så var man tvungen att vara åtta.
Var man tio så var man tvungen att vara elva.
Vi missade alla aktiviteter med knappa året, och när det gällde åldersgräns så var det lag.
Vi hade inte åldern inne för att ifrågasätta vem som satte stadgarna för dessa åldergränser heller.

Som två zombies lunkar jag och Sofia runt i huset reda för äventyr.
Men eftersom det var kväll och vi skulle upp tidig så var det snart läggdags.
Men efter tre stora glas coca cola och en åtta-årings adrenalin så hade man såklart andra planer.

Precis innan klockan slog läggdags så kommer det ett rop från våningen under.
Det är våra bröder som pockar på min och Sofias uppmärksamhet.
Glada över att åldersgränsen kanske hade sjunkit ett år sprang vi ner för trappan för att återigen vilja hänga med våra äldre syskon.

När vi når sista trappsteget står Pär och Viktor och ser väldigt luriga ut.
Vi undrar vad som är på gång.
Har någon planterat en pruttkudde under någons huvudkudde?
Var det ett stort snöbollskrig på gång?

Pär tar fram en lila ask från sin ficka.
Jag och Sofia flämtar till.
Läkerol Salvi.
Vårt bästa godis.

Vill ni ha, frågar Viktor.
Vi nickar synkroniserat.
Då måste ni göra en sak först, svarar Pär.
Frågan om vad vårat uppdrag skulle bli för att inkassera en, kanske två, voilsmakande tabletter kom som ett brev på posten.

-Ni måste pussa varandra, viskar dom i kör.

Dilemmat var ett faktum.
Skulle jag pussa Fia för att få smaka dessa ädla halstabletter?
Eller skulle jag dissa förslaget gå och lägga mig och drömma om Läkerol hela natten?
Efter en kort diskussion med Sofia så enades vi.
Vi skulle pussa varandra.

Otrygga och nervösa putar vi med läpparna, för att sedan göra munnen till ett smalt streck precis innan våra munnar möttes.
Vi tittade på varandra med skamsen blick för i nästa stund komma på vad vi har vunnit.
Vi kikade på våra bröder och bad dom langa över vinsten.

Vi bara skojade, ni får inga Läkerol, skriker Pär och Viktor glatt och springer och låser in sig på deras rum.

Och kvar i hallen stod vi.
Jag och Sofia och tittade uppgivet på varandra.
Och när jag tänker efter så skulle jag inte velat ha det annolunda.
Trots av vi blev mer eller mindre tvingade så var det min första puss i livet, med min bästa kompis på en semester i fjällen.

Det var inte vackert, det var bara mysigt.