erockbastard

Jag har äntligen förstått hur min iPod tänker.
I söndags satt jag o fixade nästan hela dan. Men eftersom söndagen tog slut och jag hade minimalt arbete kvar för att känna mig nöjd så tog jag upp arbetet igen på måndagmorgon.
Min t-bana går 06.38.
Vid 06.35 insåg jag att det var dags att lägga benen på ryggen.
Jag sprang som aldrig förr och kom i god tid till tuben.
När jag väl sitter på tåget så känner jag en smärta som smyger sig upp i mitten av låret, gör ett kraftigt avtryck i rumppartiet och fortsätter upp mot ryggen.

Jag hade ju självklart sträckt mig på mitt första träningspass på 18 månader.
Hela dagen kände jag en smärta så jag försökte stretcha. Folk på jobbet undrade vad jag sysslade med så jag förklarade att jag sträckt sätesmuskeln.

När jag sen kommer hem blir konversationen såhär:

Dennis: Hann du till tuben imorses?
Jag: Ja, men jag sträckte mig jävel i sätesmuskeln när jag sprang.
Dennis: Hej, jag är från Stockholm!
Jag:  Va?
Dennis: "jag sträckte röven" heter det.

Så nu är jag en stockholmare med rumpsmärtor. Lite som Richard Wolff.