erockbastard

Minne:


Sommarlov.
Vi var väl runt 12- 13 år.
Sommarvärmen var påtaglig i bilen på väg mot träningsläger i Karlsborg.
Fem dagar av fotboll och tveksamma logianordningar i form av klassrum som garanterat inte använts sen kriget.
Förmodligen så hade det årets lottförsäljning varit bedrövlig då det florerade rykten om att andra årskullar hade fått åka både Halmstad och Danmark. Vi hamnade i Karlsborg.

Men vilka var vi att klaga?
Vi var, som sagt, runt 12-13 år och fotboll var det roligaste som fanns.
I denna ålder fanns då även drömmen om att bli fotbollstrollare i någon storklubb fortfarande vid liv.
Kanske inte lika mycket som den hade gjort några år innan då man hoppades på att agenter från Barcelona, Manchester United eller Milan skulle tassa omkring nere på Dotorp och omärkbart glida in när man gjorde sitt snyggaste mål för säsongen.

Det där med agenter tyckte jag verkade lite luddigt.
Agenter för mig var män i kostym, svart slips och stora pilotglajjor, vad skulle dom göra på Dotorp.
Jag trodde mer på att Alex Feurgeson skulle hitta sina talanger själv.

Så några gånger i veckan tog jag löpet bort mot kullarna.
Där fanns fotbollsmålen.
Där stod jag och sköt bollar mot mål.
Varje gång jag gjorde mål, tog jag det chill. Det skulle visa Alex Feurgeson att jag var en ambitiös och jordnära karaktär som skulle passa i mitt favoritlag.
Om jag missade målet så la jag mig ner och gjorde tio armhävningar. Bara för att visa att jag har självdiciplin och höga krav på mig själv.

För det var så.
Jag trodde på allvar att Alex Feurgeson tagit bästa flyg från England, satte sig på närmsta tåg mot Sveriges kotätaste kommun, lägga sig i skymundan i en buske en regning lördag i april med kikare och anteckningsblock för att låta en nioåring spela med Giggs nästa helg.


Men nu var det Karlsborg som gällde.
Efter två dagar med fotbollsträning och rundvandring på en borg som numera användes för att träna svenskar som fortfarande inte hade gett upp hoppet om en rysk invasion så började rastlösheten göra sig påmind.
Efter att våra två lagkamrater Mårten Setterberg och Tom Jonsson inte sparat på krutet och köpt på sig över ett kilo godis samt varsin drickaback, så hade den outnämnda tävlingen avgjorts- långt innan det egentligen var okej. Men så var det.

En kväll kröp det innanför skinnet på mig och efter ha avstått en omgång pungslags-poker med Mårten och Rudi så gick jag ut på skolgården.
Där ute satt Kim Malmgren och Viktor Högqvist.
Dom frågade om vi skulle "dra in till stan" och jag var inte sen med att haka på.
Kim och jag hade umgåtts lite till och från. Viktor däremot kände jag inte lika mycket, men ryktet gick att han var en lös pjäs på schackbrädet som kallades livet.

Vi gick vägen mot fotbollsplanen. När vi passerat så frågar vi en äldre herre vart centrum låg.
Han skrockade och menade att centrum skulle vi hitta om vi gick rakt fram tills vättern gjorde sig synlig, där skulle vi ta vänster och gå en kilometer.
Efter en halvtimmas promenad så frågade vi en dam vart centrum låg.
Hon svarade glatt att vi var i centrum.
Ett konsum, ett stycke konsumparkering, några skengravida 19-åringar och en igenbommad pizzeria.

Vi insåg snabbt misären och försökte göra det bästa av situationen.
På med den myndiga gångstilen, in på Konsum för att hämta varsin Kopparbergs Cider 2.25%.
Väl i kassan blev vi artigt nekade att köpa denna alkoholdryck då Sveriges nya lag trädit i kraft ett halvår innan.
Vi lämnade tillbaka cidern och hämtade var på väg för att hämta Festis då Viktor meddelar att han ska kolla en sak.
Inget mer med det.

Vi betalade och gick ut ur affären. Vi hade knappt kommit runt husknuten då Viktor drar fram en guldassig burk från byxlinningen.
Norrlands Guld.
Tokfan hade gått mayhem på Konsum och nu skulle han supa ner sig.
Jag fick, inte helt otippat, kalla fötter och gick tillbaka mot skolan där vi bodde.
Kim och Viktor däremot, dom gick bort till den närliggande campingen och satte sig för att slurka i sig den beska 3.5:an i solnedgången.

När dom väl hade kommit tillbaka berättade Kim besviket att effekten uteblivit.
Innan jag somnade den natten undrade jag varför dom hade druckit upp ölen.
Jag kan bara anta att dom ville vara sig själva för en stund.