Fotbollsmisär

Så.


Här kommer del två i berättelsen om min fotbollskarriär.

Hade ingen ork att skriva i helgen, så det blir nu istället.

Fotboll är en vacker sport som förenar människor. Men fotbollen har också en baksida.

Vinnarskallen.


Inte den vinnarskallen som pushar ut positiv energi för att orka i 90 minuter.

Utan den vinnarskallen som bland annat jag ägde.

Okej, det är klart man vill vinna när man utövar en sport, men jag tar det inte lika seriöst längre.

Detta kan bero på att jag mognat eller så är det att fotbollslek med kompisar inte alls kan mäta sig med den fotbollen vi spelade när vi var i övre tonåren.


Två exempel.


Vinnarskalle nummer 1.


Ägare: Johan Torstensson, Adam Svensson och delvis David Andersson. (när han inte har ont i hälsenorna.)

Denna vinnarskalle är utan tvekan den ultimata.

Spring i 100 minuter fast du bara orkar 50.

Man ger sig aldrig och humöret dalar inte fast du och ditt lag ligger under.

Vinnarskallen pushar på lagkamrater och viljan att vinna är oändlig.


Vinnarskalle nummer 2.


Ägare: För att inte göra någon annan ledsen så skriver jag bara mig själv.

Denna vinnarskalle älskar att vinna och tål inte att förlora.

Ligger man under med ett mål och det är fyra minuter kvar att matchen är det bättre att klippa benen på en i motståndarlaget än att koncentrera sig på bollen.


Jag tror vi var 16.

Det var kval till pojkallsvenskan.

I första matchen får vi möta Skövde AIK.

Ett bra lag, men just denna matchen var vi bra mycket bättre.

Vi leder med 2-1 och det är tio minuter kvar.

Domaren tycker att en filmning ska vara frispark precis utanför straffområdet och Skövde kvitterar till 2-2.

I slutskedet av matchen gör domaren någonting till Skövdes fördel (om det var straff eller frispark precis utanför igen kommer jag inte ihåg.)

Skövde gör mål igen och vinner.


Jag är vansinnig.

Vi ställer upp för att tacka motståndarna och när jag ska tacka domaren säger jag

"Tack för att du blåste sönder matchen."

Domaren svarar med att visa det gula kortet (efter matchen) och säger att han dömmer som han ser situationen.

Han får repliken att han gör det jävligt dåligt. Sen är jag så mogen att jag räcker ut tungan mot honom.

Jag vänder ryggen till och går mot omklädningsrummet när domaren blåser i pipan och skriker: "Nummer ett!"

Tokfan drar upp det röda kortet och jag blir avstängd i två matcher.


När jag väl kommer tillbaka till den sista kvalmatchen lyckas jag bli utvisad igen.

Men detta var inget onödigt tjafs med domaren.

Jag drog en ohederlig bensax på Vänersborgs anfallare Linnart (?) som kom i friläge.

Men han var en grisigaste fotbollsspelare jag mött, så han förtjänade det.


När man ser tillbaka på det är detta ett ganska omoget beteende.

Sparka på folk gör man inte och kalla domaren för det ena och det andra är också dumt.

Men allting man ger får man tillbaka.

Det var åttondelsfinal i Oden Cup i Falköping.

Mitt lag, IFK skulle få möta FFK, stora rivalerna i Falköping.

Snacket hade egentligen gått i flera veckor och våra huliganer hade drabbats samman innan matchen. Denna fajt vann IFK:s Blue Stalliones efter ett lamt försök undertecknat FFK:s Red Pussies.


Hur som helst vinner FFK matchen med 2-1.

Jag kan inte hålla tillbaka och lipar som aldrig förr.

Jag var så jävla arg och besviken att jag måste ta ut det på någon.

Denna någon fick bli en dörr.


Några år innan Oden Cup hade jag sett hur Fredrik Kullman, legendarisk vänsterdojja och fruktansvärt dålig förlorare, sparkat sönder en dörr när dom förlorat semifinalen i KM i Stenstorp.

Detta för även vara min plan.

Oden Cup var över får vår del och detta skulle en dörr få sota för.

När jag kommer nån meter från dörren laddar jag som aldrig förr och trycker till med en tåpaj rätt i dörren.

Skillnaden mellan dörren som Kullman gjorde sönder i Stenstorp och den i Odenhallen var att den i Stenstorp var två tunna plywoodskivor och dörren i Odenhallen var av massivt trä.


Smärtan kom som ett mörker över mig.

Men jag kunde inte lägga mig ner för djävulska smärtor i foten för något självförvållat.

Jag bet ihop och gick ner och duschade och haltade ifrån Odenhallen.

Jag hade fått sota för mina synder.

Jag haltade i sisådär två månader och vägrade gå till doktorn.

Aldrig i livet att jag skulle erkänna för nån att jag var sånn idiot att försöka sparka in en dörr.


Det var nog här jag förstod att ilska inte var den bästa utvägen.

Men vad skulle jag gjort? Mingla med dörren?


Kommentarer
Postat av: V.Fränberg

Haha för jävla skön !

2009-03-02 @ 20:57:58
Postat av: kimpa

haha känner igen det där med att klippa spelare i slutet av matcherna =P

2009-03-03 @ 21:52:14
URL: http://kimpa.blogg.se/
Postat av: Berra

Har ett minne av att du fick rött i någon b-lagsmatch på odenplan b för du sa något dumt till domaren efter matchen. Stämmer detta? Kan bara se framför mig när lille galta springer runt och skriker maradona när han gjort mål förresten, han är finer.

2009-03-03 @ 22:27:35
Postat av: Dessner

Mitt bästa fotbollsminne måste vara under elljuscupen, när någon (Tom?) hamnade i någon konstig situation med motståndarnas målvakt, som blev skogstokig, skrek på domaren att någon (Tom?) stämplat honom i ansiktet osv. Det slutade med att målisen började lipa och sprang därifrån.. Fina tider!

2009-03-04 @ 10:34:59
Postat av: Tess

kolla videon på britney spears hon är tillbaka HETARE än någonsin

2009-03-04 @ 10:45:23
URL: http://misstessan82.blogg.se/
Postat av: Crille

Elljuscupen minns man ju rätt bra ja TOms mål va väl till och med avgörande ja minns ett kul mål som Dessner gjorde när David mossade målvakten

2009-03-05 @ 19:46:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0