När film blir verklighet

Minne:


Det var april.

Mormor skulle fylla 75 jordsnurr, tror jag.

Samtidigt skulle min morbror Lars fylla 50, tror jag också.

Har skamligt dålig kolla på åldern.


Skitsamma.


Detta skulle firas tyckte familjen Tapper och Johansson.

En resa skulle det visa sig.

Kanarieöarna. Eller Kanarieholmarna pappor gärna säger.

En semester i två hela veckor med sol, bad och god mat.

Jag hade vid denna ålder inte börjat förtära alkohol, därav det gubbiga uttrycket "god mat."


På bussen mellan flygplatsen och hotellet berättar våran reseledare att sluga människor har startat en verksamhet där lotteri med vinst härjade på öarna.

Fina, tänkte jag, kamma hem miljonen på solsemestern, vem fan klagar på det?


Fallet visade sig vara så att lotterna man fick skrapa skulle visa tre lika symboler ( som varenda lott gjorde ) och då fick man en vinst.

Vinsterna varierade mellan engångskameror, en slant som inte ens den fattige skulle bli glad för eller... högsta vinsten.

Privat visning på ett kommande lyxboende som man kunde spendera ofantliga summor pengar i. Givetvis skulle man varken se pengarna eller någon husnyckel i framtiden.


Varning, sa reseledaren.

Tack, sa mamma och skrapde för glatta livet när vi blev utsatta för denna semesterterror på resans sjätte dag.

På ett ögonblick satt hela familjen Tapper i en taxi destination nyvenoverat lyxboende med havsutsikt som man aldrig kunde få se igen om man väl pungade in några kronor i projektet.

När man tänker efter tror jag faktiskt att hela projektet var finansierat av lättlurade turister.


Sak samma, vi fick en baugette gratis och en halvdag förstörd.


Semester fortlöpte och kvällen innan hemresan står jag och mina bröder och spelar biljard.

I hörnet av rummet står en tjej och tittar på.

Detta var en väldigt söt tjej så jag sneglade lite på henne. Inget mer.


När vi väl står och väntar på bussen som ska ta oss tillbaka till flygplatsen står hon där igen.

Vacker som en sommardag.

Hon tittade tillbaka och hon log.

Medans hon log, sänkte jag blicken och skämdes.

Detta lilla oskyldiga småflirtande fortsatte på bussen och så även på flygplatsen.

Till min lycka såg jag att tjejen även skulle med samma plan som skulle ta oss till Landvetter.


Hon hade blivit telldelad en plats längre bak i planet och när hon gick förbi där jag satt lämnade hon en lapp med sitt namn och telefonnummer.

Väl hemma i Sverige och på Landvetter hade jag lyckats tappa bort henne.

Vi stod och väntade på bagaget och när alla väskorna var omhändertagna av respektive familjemedlem så började vi gå ut mot ankomsthallen.
Jag stod kvar i någon sekund, tittade efter henne, insåg att hon var borta för att i nästa sekund få en hand på axeln.


Jag vände mig återigen om.

Innan jag förstod vad som hände så stod vi där och kysste varandra.

Som på film.

Dett var nog den häftigaste/konstigaste/mysiga/pinsamma/underbara känsla jag hade haft i mitt femtonåriga liv.


Kärlek på en flygplats.

En Love Actually fem år innan filmen kom ut.

Det kanske låter som att jag fortfarande är kär i den här tjejen.

Jag kan avslöja att så inte är fallet, men jag delar ett minne med henne som nog kommer vara livet ut.

En riktig filmkyss på ett riktigt filmkyssmanér.
Check.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Åh, min lille prins=)

2009-01-27 @ 20:26:47
Postat av: David

Åh, min lille prins=)

2009-01-27 @ 20:27:24
URL: http://damaan.blogg.se/
Postat av: oscar

bild eller myt :S

2009-01-28 @ 14:50:08
Postat av: Martin

Du var väl på toa? ;)

2009-01-28 @ 19:47:08
Postat av: Kim

Var hon tight?

2009-01-28 @ 21:12:31
URL: http://kimmalmgren.blogg.se/
Postat av: Linda

Vad ska man säga. Vackert räcker inte till!

2009-02-13 @ 22:01:25
URL: http://lindaolausson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0