Dagen då aftonbladet fick stryk

Minne:


Föreningsgården Falköping.


Den som låg mellan blåklints-mandelbloms-och vallmogatan.


I föreningsgården hade man fester, spelade pingis och tjuvsnusade första gången.

Denn röda byggnad kunde man ha mycket roligt i. Men det var inte i föreningsgården man skulle vara.

Det var utanför. Där bor det en stor gräsplätt där man mestandels utfövade brännboll och "bollen i burken."

När man spelade brännboll ville alla vara med tennisoraklet Andreas Karlsson. Han kunde skjuta iväg bollen till PA:s om han ville och trots hans ringa ålder kunde han både äga upp Uddenstig-grabbarna och Daniel Lagergren i brygga med sina monster-skjut-iväg.


Eftersom jag var i yngsta laget och insåg mina brister i dessa två fysiska sporter så nöjde jag mig bra med att sitta på kullen brevid och kika.

En solig sommardag tyckte jag att det var dags att pröva mina vingar.

På dagens schema stod bollen i burken.


Alla var samlade. Uddenstigsen, bröderna Green, Ronnie Sandahl, David Löfgren och alla höjdare.

Eftersom jag utvecklade mina fotbollskunnighet först på senare år så hade jag inte världens bästa skott, men det gjorde inte så mycket, jag skulle ju bara gömma mig o inte låta mig bli tagen först, då var allt lugnt.


Bollen blev ivägsparkad och "tagaren" tror jag var Pelle Wennberg.

Jag springer och gömmer mig i en buske där det är omöjligt att se mig.

Efter ha suttit där, på behörigt avstånd från bollen, ser jag Pelle går förbi mig i busken.

När han är cirkus fem meter bakom mig så tar jag min chans.

Jag skulle befria alla från detta fångenskap som plågat dem i x antal minuter.


Jag springer som aldrig förr med Pelle hack i häl.
Jag målar upp en bild på vägen till bollen hur alla tjejer skulle bli kära i mig när jag befriade alla som satt och torterades på den mjuka kullen.

Jag drömmer mig bort till en VM-final där jag sätter den avgörande straffen och alla vill kyssa mig.


Jag springer och springer, Pelle började knappa in.

Men jag hinner före, jag tar i för allt jag äger och får på ett bra skott.

Nu är jag en hjälte tänkte jag. Alla tjejer kommer vilja ha mig nu.

Jag kunde knappt föreställa mig hur många får-jag-chans-på-dig-brev som skulle ligga i familjen Tappers brevlåda nästkommande morgon.



Tyvärr dog min dröm lika snabbt som den började.

Jag hade dunkat bolljäveln rätt in i ett av tre träd som var i närheten och bollen hade studsat tillbaka till den plats den påbörjade sin resa.

Pelle dunkade mig illa kvickt och jag fick skamsen sätta mig på kullen.

Grädden på moset var att ingen hade blivit dunkade innan jag hade skjutsat iväg bollen.

Därav dubbel skam.


Pelle var inte sen med att dunka ut resten och nästkommande två timmar tillbringade jag med att dunka ut stjärnjournalisten Ronnie Sandahl. Två gånger.

Han är en jävel på att skriva men bollen i burken var inte riktigt hans kopp te.


När jag kommer hem två timmar senare än mamma väntat mig och hon frågar vart jag har varit så bryter jag ihop. Jag förklarade att jag hade blivit "tagare" och hade inte stolthet att lämna leken för en bit mat.



Det dröjde ett bra tag innan jag var med i leken igen.

Och när jag väl var tillbaka så hade tjejerna lämnat kullen och Uddenstigarna flyttat.

Men det höjde verkligen mitt självförtroende att dunka ut ett gäng tioåringar, detta två veckor innan studenten.


Kommentarer
Postat av: Marie

Haha, jag älskar när du skriver om dina minnen!

2008-05-05 @ 20:04:01
URL: http://marrebarre.blogg.se
Postat av: Fridaflum

Nämen, vad hittade jag här! Du, som skriver massa gamla historier. Jag träffade min mormor idag. Hon var på din tid städerska och mattant på vindängen. Hon sa att du på "skämt" sa till kocken- "dööö, kan vi inte få haj till middag någongång, höhö.." (coolerik)och sedan förstår du,låg det en stor Firre i matsalen och då blev du lite snopen. Sa hon, stämmer detta? : )

2008-05-06 @ 22:59:09
Postat av: merra

Haha, fifan, bollen i burken! klassisk lek. Borde nästan dra ihop ett gäng och köra nån dag. :D

2008-05-07 @ 13:09:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0