erockbastard

Minne:

Jag och min bäste vän Emil hade precis börjat i samma klass.

Han hade flytt Kyrkerörskolan för en lite vassare Fredriksbergskola.

Vi gjorde det mesta tillsammans. Vi spelade fotboll, men inte i samma klubb.

Vi åkte till Göteborg för att införskaffa oss våra efterlängtade buffaloskor som var på tapeten i sexan-sjuan.

Vi hade dock inte sex.

Jag tror det florerade lite rykten om att vi var i ett homosexuellt förhållande.

När Emil fortfarande gick på Kyrkerörskolan åkte jag ner varje fredag o väntade på honom.

Jag slutade nämligen tjugo minuter tidigare än honom, så när träslöjden var slut, tog jag min cykel och gled lätt ner till Kyrkerör för att vänta på min vän.

Hans sista lektion var idrott.

Jag gick in i kyrkerörskolans gymnastiksal och vidare upp på den lilla läktaren som finns där.

Där satt jag o väntade på att han skulle svettas klart, för att senare åka hem till honom och äta mat och kolla film.

En fredag när jag satt o väntade i den lilla korridoren utanför omklädningsrummet kommer Emils idrottslärare fram till mig.

Han presenterar sig som Klas-Ivar med ett halvtaffligt handslag och berättar för mig att Emil är ofokuserad på idrottslektionerna när jag sitter uppe på läktaren och skriver sms.

Han trodde väl att jag och Emil var homosexuella.

Nu i efterhand tror jag faktiskt att hans påstående om vårat förhållande till varandra var en omväg för att ha mig o Emil som plessureboys.

Varför inte?

Hans lama handslag och jävligt bögiga leende på varje klassfoto vittnar om att han inte kan vara något annat än fruktkaka.

I alla fall, som jag sa gjorde jag o Emil mycket saker tillsammans.

Ett av våra favoritnöjen var att söka upp en telefonkiosk och ringa fulnummer.

I telefonkioskerna kunde man faktiskt ringa 020-nummer och alla vet att i sidorna längst bak i någon av sveriges kvällstidningar kunde man hitta annonser där man kunde få prata med "kåta tjejer" eller "sugna kvinnor."

Nu tycker jag det är tur att vi aldrig fick prata med några tjejer, för vem fan vill ha myspinne halv åtta på en regnig tisdagskväll på stora torget i Falköping? Inte jag i alla fall.

Tyvärr kunde man inte ringa dessa damer då samtalet kostade 9.90 per minut.

Det kändes väldigt tråkigt att inte få prata med dessa potentiella liggen, så vi gjorde det omvända istället.

Man kunde ringa in och kanske få prata med rörmockarhunken Anders eller ByggarJonas.

Kort o gott.

Vi utgav oss för att vara tjejer.

Eller ja, inte i början.

Då var det mer att ringa, få svar från en kåt artonåring i Köping, skrika ordet kuk eller bög till honom för att sedan slänga på luren och asgarva.

Svensk terror.

Detta känns nu väldigt orättvist.

Han ringde ändå in för att få prata med sugna kvinnor och får två gapiga fjortonåringar som kallar honom homo eller kukarsel.

Vilka var vi att förstöra dennes angenäma kväll?

Men ändå.

Är man så ful att man ringer en helt okänd tjej för att förklara hur hård i byxan man var fick man faktiskt skylla sig själv.

Jag och Emil var inte sena med att utnyttja dessa grabbars runklust.

Vi ställde oss i en telefonkiosk.

Emil hade lite lenare och bättre röst så det var han som pratade mest.

Jag pratatde också en hel del men det visade sig att Emils fantasi om vad tjejer gjorde när dom var ensamma var tio resor bättre än min så han tog det flesta samtalen.

Samtalet lät ungefär såhär:

- Hallå?

- Hej, vem pratar jag med?

- Roger, vem är du?

- Jag heter Malin.

- Hej Malin, vad gör du?

- Inte så mycket, är ensam och sitter och kollar film. Vad gör du?

- Typ, detsamma.. eh, äh.. är du något kåt då?

- Jaa, är du?

Så fortsatte samtalet med dirtytalk och uppkåtningar.

I från hans sida. Varje gång denne Roger eller Peter eller Magnus berättade om hur hårt han ville ta Malin i groventrén kändes det som snoppen stod på minus och ville krypa in i kroppen.

Men ändå, det gav väl oss en kick att lura byxorna av nån kåt tjugosjuåring.

Alla samtal var dock inte så lyckade.

När Roger, på frågan vad han gjorde, berättade väldigt oblygt att han satt och runkade brast vi ut i skratt och han lovade att han skulle spöa oss.

Detta var ju självklart minst lika kul när man fick bilden av Roger komma springade med byxorna på halvstång, träskor, halvöppen Matti Toivonen-skjort (gärna röd-svart) och ballen i vädret för att banka i oss lite vett.

Gick det så långt att han berätta för oss att han skulle komma berättade vi, grisigt nog, att vi var grabbar och hans planer på att spruta ner sin randiga soffa från Mio gick åt helvete.

Han sats fick en kallsup och vi hade förstört hans syn på Malin och hennes liberala syn på sex.

En dag var telefonkiosken på stora torget i Falköping borta.

Detta var ett mycket snörpligt slut på våran telefonsexkarriär.

En tid senare var kiosken tillbaka, men då kändes vi lite för gamla för att ta oss in i den branschen igen.

Så historien slutar där. Malin är borta, så även dom flesta telefonkioskerna.

Mobiltelefonen har tagit över.

Det var faktiskt mycket bättre förr.